Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Sven Stolpe: Litterär Pariskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
vid den störste franske diktarens explosiva
språk, heter det sedan:
Vous, Vous ètes dans le ciel à present au delà de
la visibilité et de la nue.
Mais nous qui sommes entre leurs mains, c’est
bien! qu’ils nous prennent et nous leur donnerons de
notre coté quelque chose à voir et de quoi se mettre
plein la vue!
Robespierre, Lénine et les autres, Calvin, ils n’ont
pas épuisè les trésors de la råge et de la haine!
Voltaire, Renan et Marx, pas encore ils n’ont
touche le fond de la bëtise humaine!
Ännu i december 1940 hyllade Claudel
marskalk Pétain; det hedrar honom, att han vågat
trycka om sin dikt "Paroles au maréchal", som
skrevs till ett framförande av "L’annonce faite
à Marie" i Vichy. Men han har försett denna
dikt med en liten kommentar, där det heter:
"Jag har bevarat den som ett monument rest
på samma gång åt naiviteten och bedrägeriet.
Dess datum kan ursäkta den: radion hade just
meddelat, att den 13 december Pierre Laval
hade blivit avskedad och häktad."
I den närmast följande dikten, "Un peu pius
tard", gycklar han ohejdat med Pétain, som
han låter bl. a. säga:
Appréciez le caractère
diétique et salutaire,
en mème temps que militaire
et sainement totalitaire
de la formule autoritaire
dont une concession d’Hitler
m’a rendu le propriétaire,
sachant que ma Constitution,
avec la collaboration
des forces d’occupation,
vous réserve l’attribution,
entre deux exécutions,
de payer vos contributions!
Denna dikt skrevs 1941; samma år riktade
Claudel ett hyllnings- och sympatibrev till den
franske överrabbinen Isaie Schwartz. Den näst
sista dikten i samlingen är en sång till general
de Gaulle.
Det kan antecknas, att Paul Valéry har
hävdat alldeles detsamma: fram till en viss
punkt vari det fullt möjligt för även patriotiska
fransmän att följa Pétain; sedan denne blivit
en docka i Lavals händer, måste varje redlig
fransman bryta med honom.
Den största skribent, som aktivt arbetade
i motståndsrörelsen, var filosofen Jacques
Maritain, som visserligen på grund av en
föreläsningsturné råkade vara utomlands vid
ockupationen. Jag har i denna tidskrift tidigare
behandlat hans ypperliga bok "A travers le
désastre", som utsändes av Les éditions de
minuit 1942, men jag visste inte, förrän jag
grävt igenom franska boklådor, att han under
kriget dessutom publicerat en rad andra
volymer. 1940 kom "De la justice politique, nötes
sur la présente guerre". 1942 skrevs i Amerika
den ytterst märkliga skriften "Christianisme et
démocratie", som markerar en viktig
vändpunkt i den franska katolicismens politiska
utveckling: den är det viktigaste dokumentet
om katolikernas politiska radikalisering, deras
bestämda avståndstagande från kapitalistiska
högersynpunkter och deras oreserverade
accepterande av den socialdemokratiska
fackföreningsrörelsen. Att en man, som signerat denna
revolutionerande skrift, kunnat bli Frankrikes
ambassadör vid Vatikanen, är ett faktum av
största vikt. Maritain har vidare i "Sort de
1’homme", skriven 1943, samlat fyra viktiga
uppsatser — om odödlighetsproblemet, om
samtida religiösa strömningar, om
humanismen enligt Thomas och om machiavellismens
slutfas. Men den mest inspirerade av hans
senare skrifter är "A travers la victoire", som
Egloff i Paris nyligen har utsänt i ett
prakttryck. Dess slutord har redan blivit klassiska:
"Puisse notre patrie, pendant ce temps-là,
reprendre parmi les nations sa mission de
lumière et de liberté, France que tous les
hommes libres saluent, France que 1’esprit
attend! Elle a passé à travers le désastre, elle
766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
