Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- December. N:r 10
- Peter Nisser: Höst. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖST
6m — bare denne ränninga ute ... Men dä finns
ju tocke folk som har liksom e uro issej ...
Fast int tror ja han står ut mä te sette på
fängelse int — näej...
Långt borta över högmossens havsyta
började månen stiga. Kvällen var klar och kylig.
På en gärdsgård lyste några havrestrån
alldeles silvriga ur dunklet.
*
Kvällen ljusnade och blev blåvit och bakom
mig var fönstret in till kammarn en varm gul
fyrkant. Jag såg in där och min brors
mager-lagda ansikte med de krusiga polisongerna var
lugnt och uttryckslöst. Bråtfallarn satt i skugga
och ljuset föll bara på hans händer. Jag
betraktade dessa händer som trädde fram ur dunklet;
de verkade nästan självlevande och utan
förbindelse med en kropp. De håriga, grova
fingrarna rörde sig sakta, ryckte och tvinnade sig
om varandra. Det låg något av ångest i deras
rörelser.
Långt borta i den måndöda natten hoade en
kattuggla. Ifrån köket hördes röster. Jag såg
på klockan och tänkte att landsfiskaln dröjde
förbannat.
Så lugnt de har tagit det, tänkte jag sen,
tänk på hustrun, det var inte mycket
jere-miader och krångel. Kanske är det för att de
känner honom, kanske är det för att det var
kron jägarn som blev skjuten. Han är ju inte
väl sedd av folket här uppe. Men han gjorde
ju bara vad han var satt till. Så lugnt du tar
det själv, kom tankarna sen. Det är ju bara
som om ett djur har blivit skjutet. Som älgen.
Och ändå ska det ju vara något helt
annorlunda. En människa. Människan-kronjägarn,
även om han satt ensam i stugan och ingen
kommer att sörja sot på sig för att han är
borta. Och sen kom tanken på vad Garphultarn
sagt, och Bråtfallarn som de skulle fara åstad
med, och paragraferna som skulle kroka fast
honom och dra i väg med honom genom kugg-
verket och spotta ut människan-Bråtfallarn på
Långholmen eller länsfängelset i Karlstad eller
var fan som helst. Och när jag tänkte på vad
Garphultarn sagt — så kom minnet av de där
händerna tvinnande sig ensamma i det fattiga
lampljuset, och jag kände mycket mera med
Bråtfallarn än med kronj ägarn där han låg på
sin svinbår i vedskjulet, även om han gjort sin
plikt och stupat på post och allting. Så gick
dörrn upp och min bror stod på trappen svart
mot kökselden där inne.
— Brorsan, sa han. Han vill tala med dig.
Han är orolig nu. Garphultarn är inne hos
honom.
Jag steg upp ur mina tankar och gick in
i stugan.
Jag tyckte att hans händers ensamma ångest
liksom fortplantat sig till hela den stora knotiga
kroppen. Bråtfallarn satt ytterst på stolen och
andades häftigt. När jag kom in såg han upp
på mig och sa efter en stund:
— Skulle dä kunne väre möj lit te å få gå
hem te stoga ett slag? Bare jämt ett litte
tag.
Bakom de trevande orden låg en spänd och
dallrande väntan. Jag såg på de två andra. Så
sa jag:
— Inte ensam.
— Näe, sa han besviken och hopplös.
Hans händer rörde sig hela tiden. Fiskaln
kan inte vara här på ett bra tag än, tänkte jag.
Bråtfallarn började tala igen.
— Dä ä söm om ja skulle velie se stoga ett
tag inna jag ä pocka te ge mej å. För di
kommer fäll å hämter mej når som helst nu.
— Ni kan få gå, men jag följer med, sa jag.
Han tycktes inte ha hört, fortsatte att tala.
— Ja skulle velie hämte noe ock, sa han.
Så var han tyst en stund, därefter reste han
sig.
— Vi går falle då, sa han, dä ä inte lång
bete, ja, han vet fäll sjol.
2 blm 1945 x
833
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0849.html
