Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Medeltidens bokhandel. Den världsliga literaturen - 3. Klostrens och kyrkornas handskriftsförvärf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOSTRENS OCH KYRKORNAS HANDSKRIFTSFÖRVÄRF.
5
kappa. Med bokhandel hafva dylika transaktioner intet
att skaffa.
Ungefär på samma sätt var det med medeltidens
historiskt-politiska och poetiska literatur. De handskrifter,
i hvilka arbeten af denna art förekomma, kunna närmast
jämföras med senare tiders visböcker. En slottsfru eller
en munk, som ville både roa och uppbygga sin omgifning,
sammanförde i ett häfte dikter såsom Ivan Lejonriddaren,
historiska arbeten såsom Lilla Rimkrönikan, medicinska
anteckningar, religiösa betraktelser o. s. v., och en dylik
handskrift blef således ett litet bibliotek för sig. Många
voro föröfrigt ej de böcker, lekmannen hade, och alla
hade de helt visst åstadkommits genom hans egen eller
slottskaplanens flit, icke genom bokhandlarens försorg.
Från medlet af 1300-talet hafva vi en förteckning på
konung Magnus Erikssons boksamling den tidens Kungl.
Bibliotek. Det räknade ej många nummer: en stor svensk
bibel, en kyrkolag, bunden i grönt siden, likaledes på
svenska, en tysk bok om den heliga jungfruns undervärk,
en Östgötalag, en kyrkolag, bunden i svart, en
Upplandslag, en Smålandslag, en tysk juridisk bok, ett arbete i
pastoralteologi af en svensk, Laurentius de Waxald, Ivan
Lejonriddaren, en tysk bibel, Härtig Fredrik af Normandie
och två ej namngifna böcker.
-
3. Klostrens och kyrkornas handskriftsförvärf.
Medeltidens betydande boksamlingar voro kyrkornas
och framför allt klostrens, och dess snart sagt enda
literatur var den religiösa. Åtminstone stadskyrkorna voro
någorlunda väl försedda med de arbeten, som behöfdes
för gudstjänstens utförande d. v. s. antiphonarier,
manualer o.
s. v.; bibeln tyckes däremot hafva hört till
sällsyntheterna. Enligt ett inventarium af 1407 ägde
hospitalskyrkan i Enköping elfva band dylika ritualböcker, men
ingen bibel. Trefaldighetskyrkan i Uppsala hade omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
