Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
DUFVOR.
retar ormen med dessa, men vänder sig i rätta ögonblicket plötsligt, gifver honom
ett väldigt hugg med näbben och håller åter hastigt fram sin skyddande vingsköld.
Dessa angrepp upprepas ända till dess ormen dött. Angriper ormen, utbreder
hornkorpen båda vingarne och skyddar dermed sitt hufvud och de sårbaraste kroppsdelarne.»
- Hornkorpens stämma är ett doft läte, hvilket klingar som »bu» eller »hu». »Locka
hannar och honor hvar andra», säger Heuglin, »så framstöter den ene, sannolikt
hannen, detta döfva men vidt hörbara läte, hvilket besvaras på samma sätt, ehuru
) ^
Fig. 133. Hornkorp (Bucorax alyssinicus).
en oktav högre, af den andra. På så sätt underhålla de nästan oskiljaktiga makarne
hvar andra ofta väl en qvarts timme, till dess de storas af något.»
Åttonde flocken: Dufvor (jPeristeroidece).
Dufvorna äro medelstora foglar med litet hufvud, kort hals och hård
fjäderbeklädnad. Näbben är alltid kort, hos de flesta äfven svag, mera hög än bred, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
