Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
720 GUMPFOTINGAR.
nummit deras rop, ehuru jag icke vill neka till, att deras knarrande är hest ocb
det derpå följande skriket ofta låter tjutande. Islommens genomträngande stämma
lär, enligt Paber, framkalla ett hemskt genljud i de kringliggande bergen och
likna nödrop från en menniska i lifsfara. Samme forskare kallar smålommens stämma
hård, snarkande och högljudt jemrande, hvaremot jag skulle vilja beteckna den samma
såsom en vild hafssång, sådan en fogel lärt, hvilken lyssnar på stormen och vågornas;
brus. Under alla förhållanden iakttaga lemmarne försigtighet, och om de också vid
nästet aflägga en stor del af sin skygghet, hängifva de sig likväl aldrig åt tanklös
sorglöshet, utan gifva akt på allt, som försiggår omkring dem, och aflägga sällan all
misstro. Drifvas de i trångmål, försvara de sig med raseri och gifva farliga sår med
sin skarpa näbb. Deras angrepp ega skenbart något lömskt, emedan de följa så
hastigt på hvar andra; men deras beteende kan dock knappt jemföras med hägrarnes,
och elaka kan man. icke kalla dem: vid sitt försvar visa de snarare en viss
dumdristighet än beräknande öfverläggning. - Jag betviflar, att en lom förtär något
annat än fisk; så länge han vistas på hafvet, håller han sig helt säkert uteslutande
till denna föda. Han fångar sitt byte genom att hastigt jaga efter det samma i
vattnet eller ock upphemtar han det från dess botten. Han föredrager naturligtvis
smala fiskar framför breda, men äfven de senare försmås icke. Af fångna lommars
beteende kan man draga den slutsatsen, att de endast förtära lefvande byte, ty de,
som nyss blifvit fångade, vilja till en början alldeles icke smaka den föda, som gifves
dem. - Alla lommar välja till häckningsort små, lugna sötvattensdammar ej långt
från kusten, stundom likväl äfven sådana, som ligga på en betydlig höjd öfver hafvet.
Under fortplantniugstiden förnimmes oftare än eljest deras skallande läte, i
synnerhet då paret ur luften störtar sig ned i hafvet för att fiska, såsom regelbundet sker
alla aftnar. Bona stå på små holmar eller, der sådana saknas, på stranden, men
alltid mycket nära vattnet, och sammanfogas oordentligt af torr vass och starr. De
anläggas icke heller på något sätt undandolda, utan man kan på långt håll se den
rufvande fogeln. Smålommen lägger 2 ägg, som rufvas omvexlande med samma
ifver af båda föräldrarne, hvilka äfven gemensamt öfvertaga ungarnes ledning. Mot
slutet af maj träffas äggen, i slutet af juni finnas vanligen ungar, men ännu vet
man icke huru länge rufningen varar. -. Lemmarne göra ingen nytta. Deras kött
förekommer oss oätligt, och deras fjädrar värderas icke högt. I deras nordiska
hemland förföljer ingen dem, och äfven längre söder ut förföljas de icke med afsigt eller
regelbundet. Till följd af deras skygga försigtighet kräfver jagten på dem en öfvad
jägare och leder ingalunda alltid till önskadt mål. Ofta fångas de tillfälligtvis, då
de inveckla sig i fiskarenas garn och not.
Familjen Alkelika (Alcidce) räknar omkring 15, öfver de nordiska hafven
utbredda, sins emellan öfverensstämmande, i dykning skickliga sjöfoglar, hvilka
igenkännas af kraftigt byggd kropp, kort hals, tjockt hufvud, medelmåttigt lång, mycket
olika bildad näbb, måttligt höga, från sidorna sammantryckta, med tre tår och stora
simhinnor utrustade fötter utan baktå, korta, smala, undantagsvis förkrympta vingar,
kort stjert och mjuk, merendels tvåfärgad fjäderdrägt.
Spetsalkor (Uria). Till detta slägte hör familjens utan tvifvel älskvärdaste
medlem, G ris s lan (Uria grylle), som utmärker sig genom ringa storlek,
jemförelsevis lång - af halfva hufvudets längd - smal, rak, endast i öfverkäkens spets nedåt
böjd och inskuren, i underkäken knappt märkbart kantig näbb. I högtidsdrägt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
