Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYROR.
33
Myror (Formicidae)*. - Till de ofvan anförda familjekaraktererna kan läggas,
.att antennerna äro brutna och vanligen bestå af 12 leder hos honan och arbetarne
samt 13 hos hannen. Hvarje samhälle består vanligen af tre slags individer,
nemligen vingade hannar och honor samt alltid ovingade arbetare, som någon gång äro
af flera slag. Hufvudet är hos arbetsmyrorna ovanligt stort med kraftiga öfverkäkar,
men föga utbildad tunga. Hannarne hafva litet hufvud och svagare käkar.
Mellankroppen är hos arbetarne smal, och derpå igenkänner man arbetsmyran från honan,
äfven sedan denna förlorat vingarne. Bakkroppen består hos hannen af 7, hos honan
och arbetarne af 6 leder och är tydligt skaftad. Skaftet består af en eller två
knut-formiga leder och bär i förra fallet oftast på öfra sidan ett bakåt rigtadt fjäll. Honor
och arbetare hafva inuti bakkroppens spets en giftkörtel, som afsöndrar en skarp syra
(myrsyra), hvilken införd i blodet åstadkommer sveda och svag inflammation. Såret
åstadkomma de antingen med gadden eller, då denna saknas, med käkarne, i hvilket
senare fall de vid bettet böja änden af bakkroppen framåt för att i såret ingjuta
Fig. 15. Stackmyra (Formica rufa). 1. hanne. 2 a. b. förstorade arbetsmyror. 3. hona. 4. hufvud
af en arbetsmyra, o. en larv. 6. en puppkokong (»myrägg»). 7. 8. en puppa.
Hästmyra (’Camponotus hercuhanus). 9. en arbetsmyra. 10. hanne. 11. hona, alla i naturl. storl.
giftet. Myrornas matstrupe är utvidgad i basen af bakkroppen till en rundad säck,
kraf van, som är af ofantlig betydelse för myrornas lif, såsom vi framdeles få se, och
stundom kan vara mer än vanligt utbildad.
Larverna äro hvitaktiga, masklika, blinda och fotlösa. De äro alldeles hjelplösa
och matas under hela lifstiden af samhällets arbetare. Den f ull växta larven spinner
ofta omkring sig en aflång, gråhvit eller brunaktig hylsa, hvaruti han förpuppar sig.
.Papphylsorna med sitt innehåll utgöra en förträfflig föda för vissa burfoglar och kallas
i dagligt tal »myrägg». Ettermyrorna förfärdiga ej någon hylsa.
Myrorna kunna uppnå en ålder af åtminstone 8-10 år, om också de flesta ej
blifva så gamla, och deras samhällen blifva ännu mycket äldre. Bona byggas på
många olika sätt. Man kan dock indela dem i följande hufvudslag. 1. Jordbon.
* Adlerz, G., Myrmecologiska Studier 1. 2. - Öfvers. Vetenskaps-Akademiens Förhandl. B.
41. 1884. N:r 8, pg. 43-64 och Bihang Vet.-Ak. Handl. B. 11. 1886. N:r 18. 329 pg. 7 tan1.
Brehm, De ryggradslösa djurens lif. 2:a uppl. y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
