Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MJUKBAGGAK. CLERIDER. TRÄBORRARE. SVARTBAGGAR. 12Z"
Träborrare (Xylophaga eller Ptinidce). - Smärre skalbaggar med
valsformig kropp, tillbakadraget hufvud och kraftiga käkar bilda denna familj. Larverna
lefva dels af döda djurämnen, dels borra de i trä och blifva skadliga för husgeråd
af trä, för timmer och äfven för växande träd.
T ju f baggen (Ptinus fur, fig. 92, c-e) är ett litet, blott 2-3,5 mm. långt
djur, som om dagen håller sig gömdt i någon vrå af våra boningar, men om natten
jagar efter byte på väggarna. Den grå, 4 mm. långa larven lefver helst i
växt-och msektsamlingar och orsakar, i synnerhet på de förstnämnda, inom kort stor skada.
Corapositeernas blomkorgar och pilarternas hängen äro i synnerhet hemsökta af den
samma. I augusti spinner han in sig, förpuppas och framkläckes inom 14 dagar. En
annan art, den Messingsgula tjufbaggen (P. hololeucusj, har under de sista
årtiondena invandrat i vestra Europa och är nu ej sällsynt i hela Sverige inomhus, der
han helst trifves i skafferier och visthus. I det fria förekommer han ej. Han
härstammar sannolikt från Asien och östligaste Europa. Hela kroppen är täckt med en
gul, sidenartad hårklädnad, halssköldeii är nästan klotrund och täckvingarne äro
bredare, och kullrigare än hos den vanliga tjufbaggen. Han kan ej flyga och träffas
derför ofta hoptals i porslins- och glaskärl, ur hvilka han ej kan komma upp, när
han en gång fallit ned i d e in.
Träborrarne (Anobiiim) borra såsom larver i virke, företrädesvis af barrträd
eller mjukt löfträd, och kunna, der de få vara ostörda, såsom i kyrkor, obebodda slott..
i pelare, träsniderier eller gamla möbler, åstadkomma stor skada. De göra sig gångar
i det inre af träet, men skona ytan. Man kan om aftnarne, då allt
är tyst, höra det skrapande ljud de förorsaka under det de utföra
sitt förderfliga arbete. I maj förpuppa de sig. Få veckor derefter
framkommer skalbaggen, som fortsätter larvens arbete och genom ett
cirkelrundt flyghål kommer i dagen. Sådana hål, genom hvilka
derjemte senare larver utstöta borrmjöl, förråda med tiden maskens
närvaro, men har förstörelsen gått så långt, kan föga uträttas for att
hindra den samma. Träborrarne kunna draga benen och Pannspröten
intill kroppen; i sådan ställning låtsa de sig vara döda och uthärda
allt. Man kallar derför en art den Envise träborr aren (A. pertinax).
Han är mattsvart med en grågul fläck vid halssköldens bakhörn och
saknar hår på täckvingarne. Störst i slägtet är den Skäckige träborr aren (A.
tessellatum, fig. 108), som har filthåriga, fläckiga täckvingar och håller sig i virke af
löfträd. Dessa så väl som några andra arter i slägtet åstadkomma det ljud, som är
bekant under namnet »dödsuret». Vidskepligt folk, som nattetid i ett stilla
sjukrum hörde insektens bultningar, hvilka i sin regelbundenhet erinra om ett fickurs
pickande, ansågo dem nemligen förebåda den sjukes sista stund. Den naturliga
förklaringen är, att insekterna med detta ljud locka hvar andra. De frambringa ljudet
genom att stöta pannan och halssköldens framkant mot träet. Man har till och med
genom att efterapa ljudet lyckats förmå en träborrare att svara.
De något mindre, cylindriska, vanligen fint gråhåriga arterna af slägtet Cis
lefva ofta i stor mängd i trädsvampar.
Svartbaggar (Tenebrionidce). - Denna familj börjar den följd af skalbaggar,
som af gammalt kallas Heteromera, emedan fötternas leder till antalet äro olika på
de särskilda benparen, så att de 2 främre paren hafva 5-ledade och det bakersta
Fig. 108. Skäckig-
träborrare (Ano-
bium tessellatum).
Förstorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
