Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLJEBAGGAB.
129
för allt fransmannen Fabre, nutidens förnämste forskare på insektbiologiens område,
som lyckats taga reda på utvecklingen hos flera af de i Europa inhemska arterna af
denna familj. Vi vilja taga såsom exempel den äfven hos oss förekommande
Brokiga majbaggen (Meloe variegatuSj fig. 111, a-d), som är bronsviolett
och har bred halssköld med kopparröda kanter. Liksom öfriga arter inom slägtet har
han korta täckvingar och saknar flygvingar. Skalbaggen framkommer tidigt på
våren och lefver af saftiga, låga örter. Honan gräfver i jorden ett cylindriskt hål
af 25 mm. djup, nedlägger deruti flere hundra, små cylindriska ägg och öfvertäcker
dem omsorgsfullt med jord. Detta upprepas en eller annan gång, tills hennes förråd
på ägg, som stiger till öfver tusen, blifvit uttömdt. Efter 4-6 veckor framkomma
de små larverna i stora skaror, krypa med största liflighet omkring, klättra upp på
växterna och blifva ej lugna förr, än de träffat på någon honuugsrik blomma. Der
slå de sig till rö och blifva lugnt sittande, utan att visa någon lust till vidare
irrfärder, men ej ens den noggrannaste undersökning kan ådagalägga, att de förtära något
i blomman eller der uträtta något. De sitta blott stilla och vänta. Hvad vänta de
på? Låtom oss begagna tillfället och närmare betrakta dem, medan de hålla sig
stilla. De äro svarta, hafva samma kroppsform som den i fig. 112 afbildade larven
a
Fig. 111. a. Brokig majbagge (Meloe. variegatus). b. andra larvformen, c. pseudochrysalid. d. puppa
inom den öppnade sista larvhuden. Allt förstoradt. e. Liten hanne af Vanliga majbaggen (M. pro-
scarabccus) i naturlig storlek.
till spanska flugan, hafva långa, smärta ben med 3 klor i spetsen, 4 borst i
bakkroppens spets och ett trekantigt hufvud, som på hvardera sidan har ett öga, samt
långa, bågböjda och hvassa käkar. De långa benen, de ovanligt utbildade klorna och
synförmågan tyda på ett rörligt lif i det fria och på en ovanlig förmåga att hålla
sig fast. Hvartill skall den behöfvas? I blommorna kunna vi se dem sitta dag ut
och dag in utan att röra sig och utan att förtära något. Skola de svälta i hjel utan
att företaga sig något vidare? Ja, vårt tålamod att vakta de små djuren i blommorna
skulle troligen taga slut, innan vi finge se något, om ej en annan iakttagelse, som
blifvit gjord redan på Linnés tid, komme oss till hjelp. På tama bin och i synnerhet
på vildbin träffar man ej sällan ett litet djur, som ansetts såsom en sorts bilus och
kallats Pediculus apis eller Triungulus, d. v. s. den 3-kloige. Låtom oss jemföra
denna »bilus» och majbaggens larv, och vi skola finna dem alldeles lika. Hvad väntar
larven i blomman således på? Jo, på ett bi, sorn kommer för att suga honung. Har
ett sådant infunnit sig, skola vi finna larven försvunnen ur blomman. Han har
plötsligt vaknat ur sin orörlighet och hakat sig fast vid biet. Nu blifva de långa
benen och klorna till största nytta, ty med dem hakar han sig så fast vid biets
greniga hår, att ingen rörelse hos biet kan få honom bort, derjemte uppsöker ban
sådana ställen af biets kropp, t. ex. ryggen mellan vingarne, som ej äro åtkomliga f Or
Brehm, De ryggradslösa djurens lif. 2:a upp], 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
