Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 LEDDJUR, INSEKTER. SKALBAGGAR.
skrapningar af benen. Men hvad skall han på biet att göra, lefver han månne af
dess vätskor? Nej, äfven nu sitter han stilla och orörlig, bidande något nytt
tillfälle att flytta sig öfver till en ännu bättre plats. Genom de sinnrikaste försök har
Fabre bevisat, att larven nu sitter stilla på biets kropp under dess arbete ända till
det ögonblick, då bicellen är full, och honan lägger sitt ägg flytande på honungen.
Då är det rätta och enda ögonblicket inne att byta plats, då skyndar han öfver
från biet på ägget och tager plats på dess öfra, från honungen fria sida, ty ve den
lilla larven, om han komme i honungen, då vore han förlorad och drunknade i
den klibbiga vätskan, för hvilken hans långa ben och 3 klor ej alls passa. Det intet
ondt anande biet tillsluter nu i lugn sin cell, medvetet om att hafva sörjt för föda
åt den lilla larv, som skall framkomma ur ägget. Denna framkommer dock aldrig,
ty den grymme snyltgästen, som sitter på ägget, sänker sina långa käkar, som just
dertill och ej för något annat äro till, in i ägget och förtär sålunda sin första måltid,
på samma gång befriande sig från sin medtäflare. Nu skiljer honörn endast det
tomma äggskalet ifrån den förrädiska honungen. Att falla ned i den vore en säker
död, och förtära den med tillhjelp af de långa käkarne är ej heller möjligt. Det
första larvstadiet har nu nått sitt slut, huden afstrykes och fram kommer en ny varelse
(fig. 111, b) utan svansborst, utan ögon, med korta, enkloiga ben, mjuk hud och korta,
trubbiga käkar. Denna fruktar ej honungen, utan börjar
genast att fråssa deraf och uppnår snart sin fulla storlek.
Nu skulle man kunna vänta, att han förpuppade sig, men
så sker ej, utan han drager sig till saminan inom
larvhuden och omgifver sig med ett fast skal, som saknar ben
och andra yttre delar. Detta egendomliga larvstadium (fig.
111, c) har fått namn af falsk puppa (pseudochry solid).
Ur denna falska puppa kommer slutligen en ny larv, som
påminner om andra larvstadiet, och denna förvandlar sig
till en verklig puppa.
Den hos oss allmännaste arten, den Vanliga
majbaggen (M. proscarabceus, fig. 111, e) är svartblå,
skimrande i violett, och dess första larv är gul.
Spanska flugan (Cantharis vesicatoria, fig. 112) är en giftig, glänsande,
guld-eller smaragdgrön insekt, af hvilken man bereder det bekanta dragplåstret. I Sverige
finnes hon i de sydligaste landskapen, i synnerhet i Skåne och på Gotland. Första
larven lefver af biägg eller bilarver, den andra af honung och utvecklar sig enligt
Lichtenstein nästan på samma sätt som majbaggens larv. Nämnde forskare
uppfödde honom i fångenskap, och man känner derför ej ännu till hvilken biart han håller
sig i det fria. Af slägtet finnas flera hundra arter, de flesta från Afrika och Amerika.
Vridvingar (Stylopidae). - Dessa de egendomligaste af alla parasitiusekter,
som fordom till och med ansågos bilda en egen insektordning, böra utan tvifvel
ställas här och betraktas såsom genom sitt lefnadssätt i hög grad förändrade
skalbaggar. Hanpupporna och de masklika honorna, hvilka med sin främre del borra sig
ut mellan bakkroppsringarne hos en del steklar, ledde till upptäckten af dessa
parasiter, som träffas en eller högst två hos hvarje värd. Hannen lefver endast några
få timmar och flyger eller kryper derunder ständigt omkring, hvarunder så val de
förkrympta framvingarne (fig. 113, a) som de stora, solfjäderlikt veckade bakvingarne äro i
Fig. 112. Spansk fluga
(Cantharis vesicatoria) med larv,
förstorade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
