Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLODMUSSLOR. 343
a. samt äro olika ............................................ 4. G lapp ra u s si or (Myidae).
b. samt äro lika................................................ 5. Stenborrare (Saxicavidae).
tft och sluta ej till hopa både fram- och baktill......... 6. Skidmusslor (Solenidae).
** Skalen täcka blott kroppens främre del.
t Kropp baktill naken .......................................... 7. Borrrnusslor (Pholadidae).
It » omgifven af ett kalkrör ........................... 8. Klubbmusslor (Gastrochaenidae).
2. Sifoner korta, ej retraktila....................................... 9. Hjertmusslor (Cardiidce).
Främst vilja vi anföra flod- eller sötvattensmusslorna, familjen Flodmusslor
(Unionidae eller Najades), från hvilka vi äfven utgått vid den ofvan lemnade
framställningen af musslornas inre organ. Det utmärkande for dessa, i synnerhet i
de nordamerikanska floderna talrikt förekommande djur ligger deri, att manteln är
helt och hållet klufven, foteri sammantryckt och tunglik. De båda skalen äro
symmetriska och betäckas af en fast, glatt och oftast brun öfverhud. De båda
muskelintrycken äro temligen likstora och ligga ungefär lika långt från kanten; det främre
är dock deladt i flera fält. De vigtigaste slägtena, Unio och Anodonta, skiljas
egentligen blott på skalbildningen från hvar andra.
Utmärkande för Unio är, att låset i hvartdera skalet framtill har en enkel eller
dubbel tand och baktill under ligamentet iv ena skalet en, i det andra två
lamelllika, med kanten parallela tänder. Man känner flera hundra lefvande arter från alla
verldsdelar och alla zoner; derjemte äro åtminstone lika många former som arter
beskrifna. Ty ej blott hvarje bäck, flod och dam eger sina egendomliga former, utan
det händer dessutom ej sällan, att musslorna förändra sin form allt efter som
flodbädden undergår förändringar i bredd, djup och bottnens beskaffenhet eller efter
strömmens strida eller långsamma lopp. i stora dammar eller insjöar har den
grundare delen ofta helt andra former än den djupare. Ja, om man förskaffar sig några
hundratal anodonter och unioner, förvånar man sig vid jemförelsen dem emellan icke
så mycket, om man bland dem finner mer eller mindre egendomligt utpreglade
former, som fast mer deröfver, att man träffar en och annan form, som
öfverensstämmer med dem man eger från andra håll.
Många ?7mö-arter alstra perlor, men särskildt är den Egentliga
flodperl-musslån (Unio margaritifer) rik på denna dyrbara produkt. Denna art är utmärkt
genom sitt oproportionerligt tjocka skal, som i vissa trakter når en längd af 15-18 cm.
Perlmusslau har en vidsträckt utbredning, från Irlands vestkust till Urals floder, från
Ishafvets kuster till Don och P}rreneerna. Kan man i allmänhet säga, att en
kalk-haltig jordmån befordrar musslornas trefnad och utbredning, tyckes deremot
flodperl-musslan utgöra ett undantag från denna regel, emedan hon endast förekommer i
sådana vattendrag, som uppspringa ur urberg och andra kiselrika, ytterst kalkfattiga
bergarter och flyta fram genom trakter af dylik beskaffenhet. Exempel på sådana
trakter lemna den bayerska skogen, Fichtelgebirge m. fl. på flodperlmusslor rika
trakter i Tyskland.
«.’
Vanligen först sedan bergsbäckarne lemnat den egentliga bergstrakten och
sko-garnes dunkel samt flyta mera lugnt framåt, träffar man i dem perlmusslor, som
sedan med framgång kunna sökas ända till kort före bäckens inflöde i det större
vattendraget. Musslornas älsklingsställen äro måttligt djupa gölar med sandbotten,
framför allt vid bäckens krökningar, i den svala skuggan under al- och viderötter,
under kullfallna trädstammar samt der friska källådror framspringa. Lika omtyckta
en ren sand- eller stenbotten och klart, lagom stridt vatten äro af perlmusslorna,
lika sorgfälligt undvika de slam- eller kal klippbotten eller sådan, som är uppfyld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
