Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Bruno. Lefnadsteckning - 3. »Filosofiens vandrande riddare»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en italiensk statsman, som förestälde honom för den nye
konungen, Henrik III. Härigenom syntes utsikterna
ljusna för vår biltoge filosof, och inom kort hade han
anställning såsom tillfällig föreläsare i filosofi vid det
parisiska universitetet. Hans föreläsningar, som
behandlade logik och mnemonik, eller konsten att tänka
regelrätt, uppställa bevis och utveckla minnet, voro besökta af
till trängsel samlade skaror, hvaribland äfven konungen
och hofvet befunno sig. Hans rykte som föreläsare var
redan före hans ankomst till Paris stort och blef därefter
ännu större. De ungdomliga, vackra anletsdragen, det
milda uttrycket och den klangrika rösten, som rörde sig
med ett så ädelt material som Italiens undersköna språk,
allt detta värkade liksom förtrollande på åhöraren. När
härtill kom det djärfva, fria och stolta innehållet, som
värkade väckande på hvarje dådkraftigt sinne, så förstår
man lätt att det för ingen var någon öfverraskning, när
konung Henrik erbjöd den snillrike italienaren en
ordinarie professorsstol vid det ärorika Paris-universitetet.
Men var man icke öfverraskad, så blef man det snart.
Ty den hedrade föreläsaren vägrade att mottaga den
lysande framtid, som bjöds honom af kungliga händer.
Hvarför? Därför att han såsom professor måste hyckla kärlek
och vördnad för katolska kyrkan. Han måste regelbundet.
åhöra messan och deltaga i kyrkliga öfningar och ceremonier.
Och till detta, som för honom skulle varit ett skrymteri,
ansåg denne ädling i andens värld sig med rätta för god.
Bruno lämnade nu Paris efter tre års vistelse
därstädes — en tid som synes hafva hört till hans
lyckligaste. Han hade under dessa tre år utgifvit flere af sina
viktigaste filosofiska arbeten samt det satiriska lustspelet
“Ljusstöparen“, som troligen var skrifvet under hans
studieår i det neapolitanska klostret. Ett af de i Paris
utgifna arbetena, som bär titeln “Om idéernas skuggor“
(skrifvet på latin) är tillegnat den franske konungen. Från
Paris begaf han sig till det protestantiska England, där
han äfvenledes genast från sin ankomst bemöttes med
stor aktning såsom fräjdad vetenskapsman och stor
tänkare. Försedd med en rekommendation från Henrik III
blef han strax införd i de högsta och förnämaste kretsar
af snillen och lärda, hvilkas medelpunkt var Englands
begåfvade drottning, den bekanta Elisabet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
