- Project Runeberg -  Giordano Bruno, en tankefrihetens martyr i sextonde århundradet /
21

(1889) [MARC] Author: Johan Bergman - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giordano Bruno. Lefnadsteckning - 4. Fängelse och död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Giordano Bruno reste sig efter åhörande af denna
dom och yttrade stolt: “I som fällen sådan dom, I
hysen större fruktan än jag, som skall drabbas däraf.“ Ännu
ett försök att förmå honom till afsvärjande afvisade han
frimodigt. Några dagar lämnades honom ännu att bereda
sig till döden, och skulle han under denna tid ångra sig,
kunde straffet ändras till lifstids fängelse.

Men nu hade lidandets höjd gjort motsatt värkan
mot den beräknade. Hans själ hade vunnit i styrka, och
i sin ensamma mörka cell, där de tysta timmarne skredo
utan att han visste deras tal, där bidade han stilla sitt
dödsbud, som kom den 17 februari 1600, då målsmän för
hvad som en gång varit och ännu hette “kärlekens religion“
nalkades filosofen, klädde honom i kättarekåpan, en mantel,
målad med figurer af eldslågor och djäflar, och ledde
honom till “Blomstertorget“, där han utan rädsla besteg
det tillredda bålet. Sedan han vägrat lyssna till en sista
förmaning, gifven af en prest vid bålets fot, sedan han
med en uttrycksfull åtbörd visat ifrån sig en kyrklig bild,
som räcktes emot honom, skall han hafva uppmanat en
vän och lärjunge, som följde honom på denna sista färd,
att modigt följa sanningens väg och strida mot
fördomarnes mörker i denna värld.

Och nu slogo det tända bålets lågor samman omkring
den tärda gestalten och efter få minuter var hans
martyrlif ändat.

Askan ströddes, efter öfligt bruk, för vindarne.

*     *
*



Giordano Bruno var död, men han talade just genom
sitt dystra slut och genom sina skrifter ännu till den
tänkande världen. Och världen lyssnade, och andra
fullbordade hans värk, och nu äro många af hans tankar redan
erkända af alla, medan andra som bäst arbeta på erkännande.
Nu är tiden mogen. Han lefde själf ett par århundraden
före sin tid. Och hans tid förstod honom ej. I mycket
var han dock tidens son. Det äro vi alla. Men han såg
längre än de flesta. Och till ljuset trådde han.

Och nu har det unga Italien, i harm öfver en
ofördragsam forntids våldsdåd, rest ett för tidehvarf beståndande
äreminne öfver den fria tankens martyr just på bålets
plats. Må hans bild stå där och gjuta oförskräckt mod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 18 01:35:32 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bruno/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free