Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Det förlorade paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V
mera populärt kristlig, med mindre transcendent intelligens och
med krokigare uppsåt; och i episoden om kriget i Himlen, i femte
och sjätte boken, glänser han inte som först, — förklarligt nog för
övrigt, då han här presenteras sedd genom ärkeängeln Raphaels
ögon. Denna märkbara försvagning och förminskning av Satan i
poemets senare böcker kan i viss mån ha varit konstnärligt
medveten och åsyftad; ty Milton antyder på ett par ställen, att
framhärdandet i ondskan verkar undergrävande på Satans och de fallna
änglarnas styrka och självtillit. Men bortsett härifrån kunde
omöjligt den Satan, som skapats i de första böckerna, oförändrad
bringas att figurera i den bibliska syndafallshistorien. När han efter
färden genom Kaos i fjärde boken nalkas Paradiset, får man en
stark känsla av inkongruens mellan vad som redan skildrats och
vad som måste komma: densamme som först rest sig ur dyn i
Helvetet, hånfull och obetvinglig, som förmått inge sina skaror
nytt mod och som trots sitt nederlag bevarat deras trohet
oförminskad, densamme som ensam vågat (II, 404)
tempt with wandering feet
the dark, unbottomed, infinite abyss,
and through the palpable obscure find out
his uncouth way, or spread his aery flight,
upborne with indefatigable wings
over the vast abrupt ...
— han skall nu bringas att förföra två människor med tillhjälp av
ormgestalt, äpplen och inställsamt smicker. Detta förnimmes som
en orimlighet; han är alltför väldig för att behöva ta sin tillfykt till
sådant; Adam och Eva må vara aldrig så starka i sin oskuld,
Gabriel och hans änglavakt aldrig så vakna och martialiska: vi
känna ändå, att en fläkt av hans ande, ett svep av hans arm, måste
vara nog för att sopa bort dessa stackars människokryp som fjun
för vinden. Miltons poetiska kraft har i de första böckerna
åstadkommit en gestalt, som vid övergången till jordisk mark och
biblisk berättelse endast med våld kan pressas in i ramen av
poemets på förhand utstakade handling. Och det är endast i sin
kosmiska skepnad i detta första avsnitt av poemet, och inte som
den habile svindlaren i Paradiset, som Satan står på sin ouppnådda
höjd i retoriken och förmår kläda känslor av smärta, hat och
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
