Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Om gamla soldatvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrev ett antal förtjänstfulla historiska romaner. En av dessa, The
White Company, stöder sig på Froissart och handlar om Svarte
Prinsens expedition mot Henrik av Trastamara; de engelska
bågskyttarna ha där en visa, vari de lovsjunga sina berömda långbågar
och deras olika tillbehör. Jag har inte boken till hands att citera
(den är utlånt till en svårmodig poet för att hjälpa upp hans
humör) och minns inte mer än den strof som handlar om pilen;
orden äro av medeltida enkel soliditet och rytmväxlingen vid
refrängen verkningsfull:
What of the shaft?
The shaft was made in England,
a long shaft, a strong shaft,
barbed and trim and true.
So we’ll drink all together
for the grey goose’s feather
and the land where the grey goose flew.
En visa som den vartill denna strof hör ter sig måhända något
romantisk och gör med sin lyftning i tonen och sin fläkt av
patriotisk emotion kanske inte något alltigenom vederhäftigt
intryck; en kinkig realist skulle kunna anmärka på frånvaron av
grovheter och en rationalist på att versifikationen förefaller alltför
artistisk, och båda skulle sannolikt förfäkta att en verklig
soldatvisa från hundraårskriget bör ha sett annorlunda ut. När därför
t.ex. en författare som Bernard Shaw åstadkommer en studie i
samma genre ungefär från samma tid, blir resultatet ganska
avvikande, ty han angriper problemet strängt förnuftsmässigt och
försummar inte att låta sin visa beledsagas av en liten analys i
dramatisk form av genrens estetik och abstrakta idé. Det är i
epilogen till Saint Joan, när Karl VII på sin ålderdom en natt ser
dramats samtliga personer församlas omkring sig; därvid infinner
sig också en engelsk bågskytt, som vid bålet tillhört vakten kring
Jehanne, la bonne Lorraine
Qu’Anglois bruslerent äå Rouen
och som då på hennes bön räckt henne ett kors av två
sammanknutna kvistar; ty på grund av denna sin goda handling, den enda
som kunnat uppspåras i hans liv, har han permission från helvetet
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
