Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Om gamla soldatvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett dygn om året. Han gör sin entré sjungande, föredragande sin
visa alla marcia och slutraden molto cantabile:
Klockan slår tredje kvarten. En grov mansröst hörs skråla en improviserad
melodi:
Rum tum trumpledum,
Bacon fat and rumpledum,
Old Saint mumpledum,
Pull his tail and stumpledum,
O my Ma- ry Ann!
En stråtrövarlik engelsk soldat kommer in genom draperierna och marscherar
mellan Dunois och Jeanne.
Dunois: Vilken slusk till trubadur har lärt dig sjunga dendär smörjan?
Soldaten: Ingen trubadur alls. Vi gjorde själva alltsamman under
marschen. Vi voro inte fint folk och trubadurer. Detta är musik direkt ur
folkets hjärta, kunde man säga. Rum tum trumpledum, fläsket fett och
rumpledum, gamla helgon mumpledum, ryck hans svans och
stumpledum: detdär har alls inte någon mening, förstår ni, men det håller
marschen i gång...
Den lilla visa som Bernard Shaw, eljest föga framträdande som
poet, här producerat och kommenterat och till och med satt
melodi till, ter sig vid första ögonkastet enkel och osammansatt
nog. Det är inte att förvänta att en man som han skulle bry sig om
att söka åstadkomma någon regelrätt pastiche, efterbildande
verkligheten eller eventuellt förbättrande verklighetens torftiga försök
med tillhjälp av den poetiska ingivelsens fylligare resurser; för
hans naturell ligger det närmast att från förnuftiga premisser söka
deducera fram en soldatvisas abstrakta formel och med vänlig
komik presentera själva dess begreppsliga skelett befriat från alla
tillfälliga jordiska utsmyckningar. Att hålla marschen i gång, det är
givetvis det fundamentala för sådan lyrik; allt annat blir i
jämförelse därmed överflödigt eller störande. Fullkomligt strikt rationalist
är Bernard Shaw likväl inte, inte ens i denna visa. Analyserar man
den närmare, befinnes det i trängre mening Shawska elementet,
trumpledum-inslaget, visserligen ta rätt stor plats och
genomgående utfylla de ställen, där det för en rationalist besvärliga rimmet
skulle haft sin plats; men i radernas början finnas mera konkreta
ting, emotionella och tidsbetonade inslag; man skulle rent av
2— Bengtsson, Äreräddning . 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
