Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Om gamla soldatvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna tala om historisk accessoar och romantisk kolorit. Ty
”bacon fat” illustrerar uppenbarligen medeltidens och speciellt
soldatyrkets praktiska materialism, särskilt materialismen i den form
som ter sig mest fascinerande och bisarr för en vegetariansk
författare; ”old saint” pekar på helgondyrkan och på de lugna katolska
himmelssfärer som välvde sig över alla tidsskedets jordiska
besvärligheter; och ”pull his tail” måste syfta på den halte djävulen, den
folkliga rolighetsministern i de senmedeltida mysteriespelen. Vi
erhålla sålunda ur dessa till synes abstrakta rader ett gott urval
medeltida kulturglimtar, delvis av specifik
fjortonhundratalskaraktär — för att ovanpå alltsammans slutligen, med refrängens
Mary Ann, svinga oss upp till en mera tidlös rymd i sällskap med
det element som Goethe en gång för alla kallat evigt.
Proviant, öl och flickor kunna utan tvivel anses som de stående
ämnena i soldaters lyrik, och någon vidare upphöjd ton kan däri
inte förväntas; såtillvida finns ingenting att anmärka på Bernard
Shaws stiliserade försök. Men det är ändå inte sagt att de visor,
som hundraårskrigets soldater i verkligheten sjöngo, uteslutande
gingo i den stilen, och kanske är Dunois fullt i sin rätt, när han
anser den engelske bågskyttens strof vara hopkommen av en slusk
till trubadur. Dunois själv var van att höra bättre saker från sina
led.
Or prions Dieu pour le bon capitaine,
sage et prudent, Monseigneur de Dunois!
sjöngo soldaterna som föjde denne Jeanne d’Arcs berömde
vapenbroder, fullkomnaren av hennes verk, — rader citerade av
fjortonhundratalskännaren Pierre Champion i hans biografi över Charles
d’Orléans, poeten av blodet, legitim halvbroder till Dunois, vilken
sistnämnde i historien ofta benämnes Bastarden av Orléans. Detta
förefaller ha varit en bra visa, och det är synd att Champion är så
snål vid citatet; i handlingarna rörande revisionen av processen
mot Jeanne d’Arc lär enligt en not av honom mera finnas bevarat
av denna sång till den berömde Bastardens lov, vilken borde
kunna utgöra ett bevis på att enkla soldater, även under ett så
högst förvildat århundrade som det femtonde, i gynnsamma fall
kunde i någon mån höja sig till ideella känslor. Ännu bättre skulle
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
