Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Om gamla soldatvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkerligen denna komma till synes därest man kunde leta fram
någon visa sjungen av Jeanne d’Arcs eget folk; det vore
egendomligt om inte någon sådan skulle finnas upptecknad någonstans
bland gammalt bortglömt bråte.
Under renässansen, när världen skimrade i rött i festlig
berusning och alla människor voro brinnande i anden, slogs man
mycket och gjorde mycket vers och man tycks ha sjungit åtskilligt
under den tidens krig. En dåförtiden ryktbar härförare har
drabbats av en egenartad odödlighet tack vare ett soldatrim som gjorts
till hans ära, — en odödlighet av en art som varken han eller hans
soldater skulle ansett önskvärd; det är Monsieur de la Palice.
Någon gång på våren år 1525 diktade franska soldater, stadda på
reträtt ur Lombardiet, en enkel melankolisk strof på fyra rader,
vari de så gott sig göra lät uttryckte sin sorg över sin fältherre, som
stupat i det olyckliga slaget vid Pavia:
Monsieur de la Palice est mort,
Mort devant Pavie.
Un quart d"heure avant sa mort
Il était encore en vie.
Föremålet för denna elegi, Jacques de Chabannes, seigneur de la
Palice, var en tapper och ridderlig herre, som ärorikt deltagit i alla
de italienska krigen alltsedan Ludvig XII:s kampanjer; han hade
varit med om att vinna åtskilliga segrar och ägde ett namn
jämförligt med Bayards. Men tack vare detta ödesdigert formulerade
soldatrim blev han så småningom i det allmänna medvetandet en
figur av helt annat slag. Strofen råkade bevaras och kom med
tiden att uppmärksammas av en poet vid namn Bernard de la
Monnoye, som hänfördes av dess enfald. Denne diktade då en visa
om le fameux La Palice, däri han helt och hållet bortsåg från den
historiska gestaltens drag och endast fasthöll vid idén om La Palice
såsom en herre den där var i livet en kvart innan han dog. En
liknande befängd antiklimax fick bli poängen i varje tillagd strof;
och sedan La Monnoye gjort vad han kunde, diktade andra
förmågor vidare på visan, som efterhand svällde ut till ett sjuttiotal
strofer. Idén drog slutligen ut över Frankrikes gränser; i England
upptogs den av Oliver Goldsmith, som lät den olycklige La Palice
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
