Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Boswell och Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
+
nåde och Boswells nåde trivas bra under samma hatt.
Det skede av Johnsons liv som behandlas i detta band sträcker
sig från tiden för utgivandet av den stora ordboken till tiden strax
efter det äntliga färdigställandet av Shakespeareupplagan. I och
med ordbokspublikationen var Johnson en erkänd och hyllad
storhet; likväl levde han fortfarande i stor misär och blev ännu
året efter denna händelse två gånger anhållen för småskulder och
insatt på gäldstugan, varifrån romanförfattaren Richardson löste
ut honom. — Boswell: ”Jag är ledsen över att Ni inte fick bättre
betalt för ordboken, Sir.” Johnson: ”Sir, jag är ledsen däröver jag
också; men det var bra som det var ... ” Viktigare tilldragelser
under denna tid äro framför allt Johnsons erhållande av
statspension, författandet av ”Rasselas”, den litterära klubbens bildande
samt det berömda samtalet med Georg III. I periodens mitt
infaller den från en synpunkt allra viktigaste tilldragelsen, det första
sammanträffandet mellan Johnson och Boswell. Redan på kvällen
efter det första mötet tar Boswell till penna och papper och
noterar en del saker; men dessa tidigare anteckningar äro inte av
fullt samma kvalitet som längre fram; sin virtuosa konst att
referera Johnsons konversation lärde han sig först efterhand och med
möda. Likväl kommer strax i början en högst karaktäristisk sak,
som Boswell återger i andra hand; det rör sig om Christopher
Smart, en av sin samtid föga uppmärksammad poet, som först
ungefär ett århundrade senare började bli berömd på grund av en
högst lysande dikt, ”A Song to David”, som han skrev i dårhuset
Hanwell, dit han bragts på grund av dryckenskap och
religionsgrubbel. Johnson var personligen bekant med honom och hade
hjälpt honom med en tidskrift; samtalet rör sig om hans
inspärrning. — Dr. Burney: ”Hur är det med den stackars Smart, Sir;
finns det hopp om hans tillfrisknande?” Johnson: ”Det ser ut, som
om hans själ slutat att kämpa med sjukdomen, ty han börjar bli
fet.” Burney: ”Kanske det beror på bristande kroppsrörelse.”
Johnson: ”Nej, Sir; han har på visst sätt lika mycket kroppsrörelse
som förr, ty han gräver i trädgården. Innan han kom på dårhuset,
bestod hans motion i att gå till krogen; men hem därifrån fick han
bäras. Jag anser inte, att han bort spärras in. Hans skröpligheter
gjorde inte samhället någon skada. Han envisades med att folk
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
