Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Boswell och Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dömesförmåga och gedigna egenskaper överhuvudtaget, än vad
han tidigare förutsatt hos den beskäftige och ofta något beskänkte
herre, som traskade omkring i hans kölvatten i London. Särskilt
lätt att uthärda var Boswell inte alltid, trots sin ytterligare
hängivenhet för den store idolen; hans taktlöshet var ofta gränslös. En
gång i ett sällskap, där brist tycks ha rått på samtalsämnen, bad
Boswell plötsligt att få veta vad Johnson skulle tagit sig till, om
han befunnit sig ensam innestängd i ett torn samman med ett
nyfött barn; med ett ovanligt änglalikt tålamod sökte Johnson få
honom att sluta sitt envisa tragglande i detta fåniga ämne. En
annan gång avlöpte Boswells frågvishet inte utan en allvarlig
explosion, när han på tu man hand fått för sig att diskutera det
plågsammaste ämne man gärna kunde vidröra i Johnsons närvaro,
nämligen döden, dödsfruktan och därmed sammanhängande ting;
Johnsons ytterliga ångest vid minsta tanke på döden var ett
allbekant drag hos honom. Sedan doktorn en lång stund sökt bibehålla
en filosofisk ton och livligt visat sin åstundan att tala om något
annat, brast slutligen hans tålamod, när Boswell gemytligt vidblev
att känna honom på pulsen: han körde med grova tillmälen ut
honom ur rummet och röt efter honom i trappan: ”Låt mig slippa
att se er i morgon!” Det är en av Boswells ovanskliga förtjänster
som biograf, att han, ehuru fullt medveten om sin egen högst
löjliga roll vid dylika uppträden, inte på minsta sätt velat beslöja
eller försköna dem i sin berättelse.
Det är under denna tid Johnson börjar livligt umgås i den rike
bryggaren Thrales familj, särskilt tilltalad av den spirituella fru
Thrale, som samlade på berömdheter i sina salonger; gentemot
henne låter Boswell då och då framskymta en viss litterär
svartsjuka. Fru Thrale, som längre fram genom sitt olycksaliga, av Johnson
skarpt fördömda omgifte blev fru Piozzi och under detta namn
utgav en del Johnson-minnen, omhuldade Johnson på det bästa,
så länge bryggaren var i livet; i deras sällskap företog han bland
annat en resa till Paris; men eftersom Boswell inte var med den
gången, har denna resa blivit föga framträdande i bilden av den
store doktorns levnad. En lustig sak, som beretts plats bland denna
översättnings många noter, är en av fru Thrale upprättad lista över
de berömda män, som umgingos hos henne; hon har däri satt
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
