Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Boswell och Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betyg för dem alla, i graderad skala från 0 till 20, beträffande deras
utrustning i religion, moral, lärdom, allmänbildning, utseende,
sätt, kvickhet, humor och gott humör. Johnson, som inleder
listan, får högsta vitsord i de fyra första ämnena; även i kvickhet och
humor är han bland de bästa; men i utseende, sätt och gott humör
får han nollor. Boswell får nöja sig med blygsamma siffror i de
mera solida ämnena, men i allmänbildning och kvickhet reder han
sig bra, och i gott humör får han högsta betyget bland alla. En viss
hr Cator tycks ha varit ganska styvmoderligt utrustad; han får noll
i allt utom allmänbildning och utseende. Oliver Goldsmith är inte
med i listan; han rycktes bort redan 1774, djupt sörjd av alla och
främst av Johnson, trots sina många löjliga karaktärsdrag. De sidor
hos honom, man mest får stifta bekantskap med hos Boswell, äro
hans barnsliga fåfänga, hans ivriga men komplett misslyckade
försök att i samtal briljera jämsides med Johnson samt den
öppenhet, varmed han alltid erkände sig förtäras av avundsjuka, så snart
någon annan lyste eller berömdes i hans närvaro. Ingen i kretsen
lyckades någonsin bli klok på, hur en i tal så löjeväckande person
kunde åstadkomma så utmärkta ting i skrift som vad fallet var
med denne stackars osammanhängande doktor Goldsmith; men
med allt detta ha få människor varit mera omtyckta av sina vänner
än han.
Såväl Edmund Burke, den store politikern och vältalaren, som
David Garrick, tidens berömdaste skådespelare och ett bland dess
största kvickhuvuden, ha i fru Piozzis lista erhållit noll i fråga om
gott humör, vilket ter sig ganska oväntat. Sir Joshua Reynolds, den
store målaren, som också tillhörde den Johnsonska kretsen, är
tyvärr inte med på listan; hans humör skulle säkert få ett bättre
betyg. Flitig med sin pensel som han var, hade han likväl ständigt
tid övrig att leva friskt med i artistumgänget; i ett brev till Boswell
meddelar Johnson torrt, att sir Joshua börjat umgås väl mycket
med bägaren på sista tiden, och en kväll på klubben fick denne
höra från den barske litteraturpatriarkens mun: ”Sir, jag vill inte
diskutera med er nu: ni är alltför påstruken.”
Johnsons dominerande sätt, sarkastiska kommentarer och
rungande lynnesutbrott gjorde honom naturligtvis inte enbart älskad i
den illustra vänkretsen; ett tacksamt fält för att vinna någon
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
