Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Hannibals besegrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rekonstrueras de där annorlunda, under de mest invecklade
diskussioner; och sanningen tycks vara den, att man överhuvud inte
kan åstadkomma sådana rekonstruktioner rörande detta krig på
ett tillfredsställande sätt. Till och med Cannae, ett slag om vilket
man har bättre upplysningar än om Scipios bataljer och vilket
man gjort till föremål för långt grundligare studium, är fortfarande
en tilldragelse full av olösta problem för de moderna historikerna,
något som lärda facktidskrifters aldrig sinande flod av teorier och
tolkningar rörande detsamma nogsamt vittnar om.
Den krönande segern vid Zama viger kapten Liddell Hart ett
långt kapitel och låter där, naturligt nog, sin hjälte framstå i det
klaraste ljus; Hannibal, överlägsen i manskapsstyrka, gör där sitt
allra bästa men får dock till sist se sig övervunnen av den större
kapaciteten. Delbräck jämrar sig, om jag minns rätt, i sin
”Geschichte der Kriegskunst” över att de bevarade underrättelserna
om detta intressanta slag äro så bristfälliga, under det man av
Liddell Harts framställning närmast kunde få intrycket att
källorna här äro ovanligt klara och säkra, till och med i fråga om
allsköns smärre detaljer. Hans opartiskhet förefaller liksom hans
källkritik knappast höjd över allt tvivel; han låter kärnan av
Hannibals armé, veteranerna som denne haft med sig hem från Italien
och som ensamma genomkämpade slaget, sedan de nyuppsatta
legotrupperna och den karthagiska borgarmilisen hastigt sprängts
av romarna, utgöra 24000 man, vilket är en osannolikt hög siffra
(som i en sådan mera flegmatisk sanningskälla som ”Cambridge
Ancient History” endast göres hälften så stor), särskilt när man
betänker att Hannibal före överskeppningen från Bruttium sett sig
nödsakad att själv decimera sina hopsmultna trupper genom att
låta nedhugga det italiska manskap som vägrade att följa med till
Afrika.
Zama är, anmärker författaren, det enda slag i världshistorien
där två fältherrar av allra högsta klass stått ansikte mot ansikte. Ett
sådant faktum gör det märkligt nog; men Zama är speciellt
intressant även ur andra, så att säga mera poetiska synpunkter, som
nästan kunde synas ge det karaktären av en litterär konstruktion.
Efter Cannae, tolv år tidigare, samlade romarna ihop sina spridda
överlevande därifrån till två svaga legioner, som sändes till Sicilien
97
4—Bengtsson, Äreräddning . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
