Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En korstågshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
+
och som därefter, så gott det under bullrande dispyter ville gå,
sinsemellan utskiftade de syriska erövringarna. Nymornade
sjudande själar, högmodiga, egenvilliga, sublimt anarkiska, tappra
intill galenskap, drömlikt fantasifulla och samtidigt vid behov
ytterst kärvt realistiska, med obegränsad verksamhetslust och
obegränsad politisk manöverförmåga, vid minsta provokation lika
lidelsefullt upptända för inbördes gräl som för fejder mot
avgudadyrkarna, voro de i sanning fullblodiga representanter för det
Västeuropa som just vid denna tidpunkt (runt det mysteriösa
årtalet 1100, kanske det märkvärdigaste av alla den europeiska
historiens skiljemärken) på så många olika kulturområden
plötsligt ter sig som en nyfödd eller åtminstone helt nyuppvaknad
värld. De erövrade inte hela Österlandet, något som de
synbarligen från början ansett lämpligt och självklart, utan fingo slutligen
nöja sig med en blygsam strimla längs Syriens kust; men sådana
deras inbördes komplikationer och deras allmänna psykologi en
gång voro, är det förvånansvärt att de erövrade någonting alls. Ett
likvärdigt sällskap krigare och furstar hade inte västerifrån beträtt
Främre Asiens mark sedan Alexander gick över med det koppel
marskalkar som slutligen skulle sitta som härskare i ett halvt
dussin konungariken. Alexanders marskalkar (de också magnifika
söner av ett nyvaknat och helt oförbrukat folk) voro fogliga och
samverkande män så länge den fruktansvärde husbonden levde,
och kunde först därefter, med de stora erövringarna undanstökade
under honom, ägna sig åt att taga varandra i strupen; första
korstågets hjältar däremot, utan någon Alexander över sig, voro
bråkiga diadocher från början.
Sant är att eftervärlden i viss mån skapat en sorts blek
Alexander där ingen fanns och gjort Gottfrid av Bouillon, hertig av
Lothringen, till första korstågets ledare. Men ledare var i själva
verket denne hedervärde man minst av allt, ehuru han av den
senmedeltida poetiska traditionen kom att placeras bland de Nio
Ärorika; såsom den tredje bland kristenhetens stora hjältar,
bredvid kung Arthur och Charlemagne. Som hertig av Lothringen var
han otvivelaktigt den högste i rang bland korstågshövdingarna och
hade stort eget följe under sitt standar; men den jämte Bohemund
av Tarent mest självsäkre bland de stora baronerna, Raymond de
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
