Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Jeanne d'Arc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvar under lämplig rubrik.
Någon medicinalstyrelse ägde inte den stackars Karl VII i
Chinon, ett faktum som nog utan någon som helst oartighet kan
sägas ha varit Jeannes räddning vid hennes banas början; men han
tillgrep sin tids motsvarighet, en kommitté av prästmän, som
vederbörligen förhörde Jeanne och inte kunde finna något att
anmärka mot henne. Hon sade sig vara sänd av Gud; de ansågo sig
kunna gå i borgen för att hon i varje fall inte var sänd av djävulen;
man fann det därför klokast, i varje fall helt oskadligt, att låta
henne få sin vilja fram och avgå med manskap till Orléans. Präster
ha sålunda inte bara bragt henne om livet i Rouen utan också i
någon mån hjälpt henne på väg i Chinon, och dessa hennes
hjälpares psykologiska fördomsfrihet (en frihet som naturligtvis
på grund av deras ovetenskapliga inställning var självklar för dem)
skulle vår trängre disciplinerade tid kanske inte haft så alldeles lätt
för att i ett jämförligt fall efterlikna. Hon var ett mirakel för sin
samtid, men hon är ett ännu långt större mirakel för oss; och detta
är ett svårt faktum för oss, som inte kunna tro på mirakler men
som likväl måste bekväma oss till att tro på åtskilligt, såsom
oemotsägligt dokumenterat, i fråga om denna sällsamma ”Guds
dotter”.
Hon var en visionär, visserligen av någon obestämbar och okänd
art; naturligt vore därför att tänka sig henne mer eller mindre
förvirrad och exalterad i sitt sätt och sitt dagliga tal; och det inte
minst märkliga med henne är från denna synpunkt det starka
intryck av klokhet, enkel reda och ljust förnuft, som varje hennes
bevarade yttrande ger, — ett drag hos henne, som Bernard Shaw
med rätta starkt framhävt i sitt skådespel. Hon var inte lagd för
det invecklade; hon trivdes bäst med folk av rätlinig struktur,
bönder och soldater och renhåriga prinsar av blodet, framför allt
sådana män som d’Alencon, Dunois och La Hire, — Etienne de
Vignolles, kallad La Hire, han som en gång bad en ryktbar bön
före striden, den enda bön från hans mun som finns omnämnd:
”Gud, gör nu du mot mig i dag så som jag skulle gjort mot dig, om
jag hade varit Gud och du hade varit La Hire.” Med politiker och
teologer trivdes hon däremot långt sämre; de förstodo sig
bristfälligt på henne, och hon fann sig inte ha mycket att hämta hos dem
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
