Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Jeanne d'Arc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
+
— hon synes till och med, trots all sin fromhet, ha varit påfallande
förtegen gentemot sin biktfader —; men hennes intelligens var
sådan, att hon ofta var i stånd att hastigt genomskåda deras mer
eller mindre krokiga psykologi.
Det vittnesbörd om hennes naturliga utrustning, som vid
uppresningsprocessen gavs av hennes mest älskade vapenbroder,
hertigen av Alengon, är till sin ena hälft högst anmärkningsvärt, men
till sin andra gör det henne kanske inte full rättvisa. ”Utom i
krigiska ting”, vittnade han, ”var hon en vanlig ung oerfaren
flicka; men i allt krigets verk var hon märkligt förfaren, såväl i att
föra en lans som att ordna en armé till strid, och mest av allt i det
som rörde artilleriet. En gammal befälhavare, som skött artilleri i
tjugu eller trettio års krig, skulle inte kunna sköta det bättre än
hon.” Här kan man kanske ha rätt att förmoda, att hennes ”beau
duc” inte just var någon mera anmärkningsvärd sakkunnig att lita
till angående graden av en persons intellektuella utrustning i
allmänhet, och hans karaktäristik av Jungfrun såsom ”simple et
jeunette” kan därför lämnas åt sitt värde, i den mån det inte syftar
på hennes rent yttre sätt; men krig kände han till, och om artilleri
kunde han yttra sig med sakkunskap, och på den punkten blir
därför hans vittnesmål långt mera värdefullt. Där faller det i
ögonen, såsom Hanotaux påpekat, att han förklarar henne ha varit
allra ypperst just med det vapen som kräver mest förstånd och
beräkning. Hennes krigskonst var inte bara ”Svärd ut, och på
dem!” — fast även det var en metod som hon på det högsta
gillade. Hennes goda blick för artilleri hade d’Alencon tillfälle att
för egen del speciellt uppskatta utanför Jargeau, där hon i sista
ögonblicket fick honom bort från en förutsedd träff av en fientlig
kanon, som dräpte en man där han stått. Sin vackre hertig var hon
mån om, till och med på slagfältet, och just i det avseendet kan
hon kanske, med all sin helgonlika renhet, kallas i bästa mening
”simple et jeunette” — en vanlig enkel ung flicka.
Men två ting voro av störst betydelse: hon var fullkomligt orädd
och fullkomligt segerviss. Hon sade (för att använda Norbergs ord
om Karl XII, som i hennes fall passa lika bra som på honom) icke
till sina officerare och soldater: Gån åstad och slåss! utan hon
sade: Koml!, och så gick hon själv med de främsta. Och när hennes
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
