Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Äreräddning för Campeadoren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
)
stämda att slutligen förstöra Spaniens moriska kultur liksom deras
västgotiska förfäder tusen år tidigare förstört vad som fanns kvar
av den romerska, eller som senare conquistadorer skulle komma
att bete sig i Mexiko och Peru. Cid blev för honom någonting
mittemellan Alarik och Pizarro, mest lik den sistnämnde, och de
andalusiska krönikörernas hjärtliga förbannelser över den
förfärlige Campeadoren, som besegrade deras furstar i många bataljer
och tog från dem det vackra Valencia för att själv sitta som furste
där, tedde sig för den kongeniale holländaren nära nog som den
objektiva sanningen.
I det föreliggande verket är grundåskådningen en annan. Dess
författare ser naturligt nog de spanska affärerna från de kristna
staternas synpunkt, och det varma pris han skänker
tiohundratalets spansk-muhammedanska kultur på skilda områden hindrar
inte att hans hjärta stadigt är hos de stridbara herrarna av Leon,
Kastilien, Navarra och Aragonien, vilka småningom skulle lägga
den prunkande moriska södern under sitt välde. Cids levnad inföll
vid en ytterst viktig tidpunkt, då halvöns politiska vågbalans för
första gången började sänka sig till de kristnas förmån; en period
då deras stater tidvis varit reducerade till obetydliga lydländer
under Cordovas kalifer började nu avlösas av en motsatt, varvid
mer än en betydande muhammedansk stat, uppkommen ur det
sönderfallna kalifatet, fick bekväma sig att med tung tribut
erkänna Kastiliens eller Leons konung som sin överherre; och Cid
framstår som en betydelsefull figur vid åstadkommandet av denna
stora omsvängning i halvöns förhållanden. Men det är klart att det
politiska perspektivet förskjutes till hjältens fördel i ett verk som
detta, där alla detaljer grupperas kring honom; hans reala, rent
politiska betydelse skulle näppeligen tett sig tillräckligt stor för ett
sentida jätteverk som det föreliggande, om inte hans postuma roll
som litterär nationalhjälte tillkommit — detta så mycket mindre
som hans politiska vinster åt de kristna till största delen åter gingo
till spillo under hans sista år, när de fruktansvärda almoraviderna
kommo över från Afrika för att sätta stärkelse i sina uppmjukade
andalusiska trosförvanter och till en tid fylla alla kristna hjärtan
med förnyad respekt för Islams vapen. Den poetiske Cid förblir
utan tvivel, även i en så lysande äreräddning som den föreliggan-
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
