Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Tudors England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tudors England
Det lagom viktiga problemet rörande medeltidens rätta slutpunkt
brukar för den europeiska kontinentens vidkommande lösas på ett
antal olika sätt. Den inföll när Kolumbus först siktade Watling
Island, en ny världsdels utpost; eller när Karl VIII av Frankrike
satte i gång sin stora italienska militärpromenad; eller möjligen
redan vid Konstantinopels fall; eller också kanske inte riktigt förr
än Luther spikade upp vissa betydelsefulla teser på en kyrkdörr i
Wittenberg. För England är saken enklare, fri från varje alternativ.
Där slutade medeltiden år 1485, närmare bestämt den 22 augusti
frampå eftermiddagen; ty på fältet Redmoor Plain, även kallat
Bosworth Field, slängdes då den siste Plantagenet, konung
Richard III, i form av ett naket och vapenmärkt lik — ”med armarna
hängande åt ena sidan och fötterna åt den andra” — tvärs över
ryggen på en trosskrake, som den dödes tillfångatagne
vapenhärold, med ämbetsnamnet Blanc Sanglier (ty kung Richards
sköldemärke hade varit en vit vildgalt), tvangs att leda in till staden
Leicester, när dödsfallet vederbörligen kunde konstateras och en
ny dynastis begynnelse göras veterlig för folket.
Det är sant att den beskådande publiken i Leicester inte var
medveten om att ett så väldigt skede nått sitt slut med krokige
kung Richards fall; vad den kunde inse var endast att Rosornas
krig nu äntligen finge anses avslutat, av brist på stridande, sedan
inga brukbara medlemmar av huset York längre funnos kvar i
livet, samt att en åldrig och förnäm dynasti avlösts av en skäligen
obskyr herre från Wales, tillhörande en släkt som kjortelvägen
kommit sig upp till att stå som huset Lancasters hämnare och
arvtagare. Blanc Sanglier och trosskraken med sin börda, på väg
bort från Redmoor Plain: det var feodaltiden som i välfunnen
symbolisk gestalt definitivt försvann från scenen; men att försvin-
129
5—Bengtsson, Äreräddning . ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
