Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - General Sherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politiskt inflytelserike broder, vari han motsatte sig att bli gjord
till överbefälhavare: ”Jag har all den rang jag behöver, och för mig
gör det ingen skillnad om titeln är generalmajor eller fältmarskalk.
Jag har fört befälet över hundratusen man, i strid och på marsch,
framgångsrikt och utan oreda, och det är nog för mitt rykte. Nu
vill jag ha frid och ro ... ” ”Mig skall ingen göra till
generallöjtnant”, skrev han samtidigt till Grant (generallöjtnant var Förenta
staternas högsta militära grad med Grant som ensam innehavare);
”ty en mängd kanaljer skulle då inte försumma att ställa till trassel
mellan oss båda, medan vi däremot nu komma fullständigt
överens.” Vulgär äregirighet och svaghet för yttre utmärkelser saknade
han i lika hög grad som Grant, kanske i ännu högre: att ha gjort
vad han hade gjort var för honom nog och gav honom ”frid i
själen”, och därutöver sökte han ingenting.
Hänförda beundrare, likaväl som bistra kritiker, har Sherman
sedermera inte saknat, trots sin egen filosofiska likgiltighet inför
det krigshistoriska skarpsinnets finesser. Till de förra hör kapten
Liddell Hart, som i sin nu föreliggande omsorgsfulla
Shermanbiografi upphöjer sin hjälte till inbördeskrigets mest vidsynte strateg.
I den mån boken behandlar denna tes har den ett drag som är
högst sympatiskt: författaren är i stånd att prisa Sherman utan att
därför känna något behov att nedsätta Grant. Vanligen behandlas
vid dylika historiska omvärderingar den avsatta storheten med hån
och snäsor, i den primitiva tron att den nyuppsatte hjälten
därigenom skall bringas att lysa så mycket klarare; kapten Hart däremot
är tillräckligt förnuftig och vidhjärtad för att se på båda sina
huvudpersoner med sympati och att med en ovanlig grad av
opartiskhet ge även Grant ett någorlunda rättvist mått av beröm.
Från en sida sett bli Grant och Sherman i denna skildring i viss
mån symboliska gestalter. Sherman, säger författaren i ett av sina
mera tillspetsade yttranden, är den förste moderne härföraren och
till dato den ende. Udden är tydlig mot världskrigets militära
celebriteter — ett föga upplyftande sällskap alltigenom, såsom
envar måste erkänna — , och världskriget är den bakgrund han
ständigt har i tankarna vid sina allmänna utredningar och
värdeomdömen. Parallellen mellan inbördeskriget och världskriget är
iögonenfallande och allbekant; men vissa stora skillnader finnas
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
