Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - General Sherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också — bland annat den, att inbördeskriget alstrade ett antal
framstående fältherrar, under det att hittills med bästa vilja ingen
enda otvetydig sådan stått att uppleta bland hela samlingen av
världskrigets paradfigurer. Dessa sistnämndas väsentliga funktion
synes genomgående ha bestått i att presentera imponerande
mustascher, medaljerade bringor och förtroendeingivande
matsmältningshumör för intervjuare och pressfotografer, och kriget
urartade under deras egid med nödvändighet till ett slött och idélöst
mördande, handhaft av anonym kontorspersonal. Från dylik
urartning och fundamental humbug är inbördeskriget för sina
större härförares vidkommande ännu fritt, trots all sin modernitet
i Övrigt: generaler som Lee, Jackson och Joseph Johnston på
sydsidan, Grant och Sherman på nordsidan voro inga blotta
bandprydda dockor, galjonsbilder och martialiska
porträtteringsföremål, utan män som verkligen gjorde vad de gåvo sig ut för att göra,
härförare som förde härar. Men inbördeskriget hade sin
”västfront” och sin ”östfront” liksom världskriget, fast med omkastade
väderstreck; och från det ögonblick Grant blir högste befälhavare
och kör fast mot Lee vid Potomac kommer han att för kapten
Hart symbolisera den onyttigt människoödande krigskonst som
under världskriget blomstrade på de franska slagfälten, under det
Sherman blir mannen som i ett rörligt krig, riktat mot fiendens
svagaste punkt, visar hur världskriget rätteligen borde ha avgjorts.
Säkerligen riskerar författaren inte att av den genomsnittlige
läsaren bli motsagd, så länge han inskränker sina demonstrationer
till detta; inte heller när han i sin skildring belyser de sidor i
Shermans allmänna utrustning som berättiga denne att bli kallad
en genialisk natur — en benämning som aldrig skulle kunna
användas för Grants vidkommande; men trots detta förefaller Shermans
överlägsenhet över Grant som general för ingen del bevisad. Deras
situationer under året 1864 — Shermans stora år — äro inte
jämförbara; Sherman uträttade därunder mycket mot svaga
motståndare, Grant föga mot starka, och därav kan ingen slutsats
dragas. Sherman hade först emot sig Joseph Johnston, en
jämbördig motståndare, som snart kom i tvist med sin koleriske president
och blev avsatt; därpå Hood, en som självständig general oduglig
man, som hastigt förstörde sin egen armé utan större aktiva in-
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
