Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - General Sherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grepp från Shermans sida; därpå — under marschen genom
Georgia — praktiskt taget ingen motståndare alls. Det bör inte vara
alltför svårt att i spetsen för 80000 man föra ett framgångsrikt
rörligt krig, när man inte har några fiender emot sig. Grant hade
samtidigt emot sig Lee, sin tids ojämförligt största militära
kapacitet; och vem kan säga att Sherman skulle kunnat uträtta mera mot
honom?
Men en annan sak förefaller vara ännu viktigare, en sak som
kapten Hart lojalt anför på dess plats, fast den i själva verket synes
underminera hela hans argumentering. Sherman är för kapten
Hart det banbrytande geniet, den från onyttiga formler frigjorde
fältherren; och denna sin genialitet och obundenhet visar han
främst genom att med uppoffrande av sina förbindelser företaga
sin äventyrliga marsch genom Georgia. Men just denna frigjorda
strategi, just denna djärva idé att uppoffra förbindelserna, hela
tekniken att för en stor armés underhåll huvudsakligen lita till
krigsskådeplatsens egna resurser, allt detta hade Sherman året
innan lärt av Grant vid Mississippi — och till på köpet lärt ganska
motvilligt, under kraftiga protester mot Grants dumdristighet och
livligt åberopande av ortodoxa militära synpunkter — , när Grant
med 40000 man och utan tillstymmelse till bas och förbindelser
gav sig in mellan två fientliga arméer i de oländiga trakterna öster
om Vicksburg. Sedan detta företag väl igångsatts, bidrog Sherman
såsom underbefälhavare nitiskt till dess lyckliga utgång; men själv
tröttnade han sedermera aldrig att påpeka, att den djärva planen
helt och hållet var Grants och att han själv efter förmåga
bekämpat den vid dess framkomst. Grants risker vid Vicksburg voro
ojämförligt mycket större än Shermans vid Georgiafälttågets
beslutande; hela krigets utgång hängde på att sakerna vid Vicksburg
avlöpte lyckligt för Grant; och genom att fatta sitt självständiga
beslut och trots sin intelligentaste underbefälhavares motsägelser
orubbligt genomföra det ådagalade Grant där en grad av initiativ,
frigjordhet och moraliskt mod som vida översteg allt vad Sherman
då och framdeles uppvisade i den vägen. Att göra Sherman till en
större general än Grant, emedan han gjorde ett lyckligt fälttåg
under tillämpande av Grants egna lärdomar, förefaller knappt
vara fullt i sin ordning.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
