Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - General Sherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men att Sherman från allmän synpunkt sett var en intellektuellt
långt rikare utrustad person än Grant skall därmed för ingen del
bestridas. Grant var en enkel och oartikulerad natur och förstod
sig inte på mycket utom krig. Sherman däremot var en
framstående begåvning, en klar tänkare och en god stilist, en man med
bildning och intressen; dessutom en utpräglad excentriker, ett
original med allsköns humoristiska inslag, och därigenom blir han
såsom biografiskt objekt en långt mera färgrik företeelse än Grant.
I åtskilliga stycken påminner Sherman ej obetydligt om krigets
mest originella personlighet, Stonewall Jackson, låt vara att han
som krigare är långt ifrån lika bländande som denne. Båda voro av
gammalt puritanskt blod, artilleriofficerare i sina unga dagar,
professorer vid krigets utbrott — Sherman föreståndare för ett
militärläroverk i Louisiana. Deras personliga excentriciteter voro
av sådan art, att de under krigets första tid var på sitt håll råkade ut
för att av sin militära omgivning på fullt allvar betraktas som
sinnesrubbade. Båda voro namnkunniga för sin klädsel och trivdes
bäst i gamla slitna uniformsrockar och i hattar värdiga
fågelskrämmor. De präglades båda av drag av fanatism, som de lade i dagen
med våldsam energi: Jackson på det religiösa området, Sherman i
sin avsky för politiker och sitt ursinniga hat till journalister: kriget
igenom var det Shermans innerliga hopp att den dag till sist skulle
inbryta, då varje general skulle tillerkännas rätt att utan vidare
hänga alla åtkomliga tidningsmän som spioner. Båda voro stränga
pliktmänniskor, älskare av sanning och personligt värde, föga
berörda av den åskådande yttervärldens rop och buller. Och båda
vunno, långsamt men säkert, en plats i sina soldaters hjärtan, som
kom ”Old Jack” och ”Uncdle Billy” att i sina respektive arméer bli
krigets båda mest lidelsefullt älskade generaler.
Sherman har ofta kallats en typisk amerikan och detta inte utan
fog, mycket av det bästa i den amerikanska anden finns hos
honom förkroppsligat — stor flit, klar blick, sträng saklighet, enkel
rättframhet i umgänget med alla människor, från den högste till
den lägste, precision och färgrikedom i språket, såväl tal som
skrift, samt mera i den stilen. Men samtidigt var hans
individualitet alltför särpräglad och hans temperament alltför egenartat för
att han skulle kunna kallas typisk i egentlig bemärkelse. Om vissa
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
