Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - General Sherman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över lämpligheten för hederligt folk att draga sig tillbaka från
alltsammans och ”överlämna krigföringen åt politiker och
niggrer’”.
Med sin kantighet och sträva öppenhjärtighet vann han utanför
sin armé endast med svårighet popularitet, detta så mycket mera
som tidningarna kände sig illa berörda av det välkända faktum, att
deras korrespondenter aldrig gingo säkra till liv och lem i de
trakter där Sherman opererade, och därför i det längsta skarpt
nagelforo honom som människa och general; först efter det
fullbordade Georgiafälttåget sjöng Norden samstämmigt hans lov.
Samtidigt stod han för Södern som den mest hatade av alla dess
motståndare, inkarnationen av grymhet och brutalitet: naturligt
nog tolkades av Södern hans framfart i Georgia — för honom själv
ett strängt rationellt företag — som en fullständigt förvildad naturs
excesser. Men att så ingalunda var förhållandet fick Södern snart
se bevis på. Så fort kriget i realiteten var slut, var varje spår av hat
utplånat ur Shermans själ; och de kapitulationsvillkor han
beviljade sin slutlige motståndare, den återkallade Joseph Johnston,
voro ännu mera generösa än dem Grant strax innan beviljat Lee.
Sherman följde därvid inte endast sin egen böjelse utan också
muntliga direktiv av Lincoln, den ende politiker som någonsin
vann Shermans gillande; men denne fanns vid tiden för
kapitulationen inte längre i livet.
För denna sin oväntade generositet — lika oväntad för båda
sidor — fick Sherman lida åtskilligt av sina egna. Ett skri av ursinne
brast vid budet om dessa alltför nobla villkor löst bland politiker
och press i Washington, där numera en liten hämndlysten
skräddare från Kentucky vid namn Johnson satt i Lincolns plats;
Sherman förvandlades på ett ögonblick från avgudad hjälte till
”förrädare” och ”hemlig konfedererad”; krigssekreteraren Stanton
inskred med vildsinta diatriber mot de övervunna, och Halleck,
stabschefen i Washington, en som människa och general lika
underhaltig företeelse, skickades ned för att med starka
truppstyrkor ur Potomacarmén gå mot Johnston och framtvinga skärpta
villkor och största möjliga mått av förödmjukelse. Sherman, vars
humör aldrig hörde till de stillsammaste, förlorade inför dessa sista
och mest allvarliga trakasserier från sina vänner politikerna helt
1692
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
