Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Krigets spindel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tonfallen mellan Paris och Petersburg bli allt mera otvungna, de
ömsesidiga utbrotten av hjärtlighet och tillitsfullhet alltmera
djupt kända. Man negocierar lån, ivrar från franskt håll för
byggandet av strategiska järnvägar i Polen, förbereder införandet av
treårig värnplikt i Frankrike. Det hela går framåt i rask takt;
Isvolskis rapporter andas den hårt arbetande, samvetsgranne och
av framgång krönte konstnärens glädje; efter någon tid är Poincaré
stundom ännu mer rysk och krigisk än han själv.
Isvolskis enda och ständigt återkommande bekymmer är att
myndigheterna i Petersburg envisas att inte vilja ställa medel till
hans förfogande för att muta den franska oppositionspressen. Ty
visserligen är Poincarés ställning stark, och den fransk-ryska
alliansen utom all fara; men alltemellanåt sticka dock meningar och
opponenter fram av för Poincaré och Isvolski obekväm karaktär.
Det är särskilt en del mindre parisiska organ det rör sig om:
radikaler, pacifister, idealister, arbetslösa småpolitiker,
motståndare till Ryssland alla — ack, klagar Isvolski dämpat med
vändningar vilka bilda omkvädet i hans tidigare rapporter, och vilka
åter och åter komma tillbaka som en elegisk ton, som en filosofiskt
undergiven suck, som en ständig liten malörtsdroppe i det
framgångsrika arbetets glädjebägare: materiella medel, klingande
argument, mynt, det är vad som behöves, det skulle fort lugna dem
alla, de högröstade idealisterna, pacifisterna, hatarna av Ryssland;
det skulle gå för sig så enkelt och lätt, det skulle inte behövas så
mycket, endast en helt liten fond... Och han framhåller
bevekande för Sasonov, hurusom på sin tid greve Khevenhäller under
den bosniska krisen genom ett taktfullt användande av österrikiskt
guld lyckades avsevärt påverka den franska pressens uppfattning
av läget och förmå den att gentemot den österrikiska
annexionspolitiken intaga en betydligt mera förståelsefull attityd.
Slutligen, för att ingenting skall fattas i hans själs harmoni, får
han sin lilla fond sig beviljad, och han kan så sätta igång arbetet att
med lämpliga palliativ dämpa genstörtiga skribenter och
feberheta idealistiska organ samt att bringa likgiltiga sådana till
önskvärd jäsning förmedelst en liten tillsats av sitt opinionsbildande
ferment. Man häpnar över summans litenhet: trehundratusen
francs endast, att vid behov efterhand ställas till förfogande i tre
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
