Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En seglivad general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
En seglivad general
I september 1946 halkade generallöjtnanten sir Adrian Carton de
Wiart, V. C., i en trappa i Rangoon och knäckte en ryggkota. Till
sin ej ringa förtrytelse fann han sig därmed, efter fyrtioåtta års
militärtjänst, förvandlad till permanent invalid, endast duglig till
hopskrivandet av memoarer. Mången med mindre stränga krav
skulle ha ansett invalidstadiet uppnått redan långt tidigare, så
mycket hellre som engelska krigsministeriet brukar göra
invändningar mot att ha alltför svårt sönderskjutna generalspersoner
stultande omkring i stridslinjen. Marskalk Oudinot, med sina
sammanlagt trettiotvå blessyrer, är ingen god parallell till sir
Adrian; ty hos Oudinot funnos armar, ben och ögon kvar till slutet i
ursprungligt antal. En bättre föregångare vore då en annan
marskalk av Frankrike, dansken Josias Rantzau på Richelieus tid, om
vilken det hette att samtliga lemmar och organ, som hos vanliga
människor förekomma parvis, hos honom efter hand blivit
singulära, så att hjärtat var allt som Mars låtit honom behålla komplett.
Carton de Wiart är född belgier, dock med en märkbar tillsats
av irländskt blod på mödernet. Hans fader, välsituerad ledamot av
en internationell domstol i Egypten, skickade honom att
uppfostras i England, där han lärde sig en del nyttiga ting, bland annat att
spela fotboll och att ”tala franska med stark engelsk brytning”.
Småningom hamnade han i Balliol College i Oxford, styrkt av ett
rikligt underhåll från fadern, och undgick där, efter vad det vill
synas, alla passioner av oroande intellektuell sort. Däremot
ägnade han sig lidelsefullt åt kroppsliga övningar och kom till sist så
långt att han kunde riva itu en kortlek tvärsöver. Detta är ett
klassiskt styrkeprov av svåraste sort (jämförligt, skulle jag tro, med
att buckla femöringar i nypan, som jag en gång sett en sjöman göra
utan större besvär); men från denna kortkonst fick Carton de
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
