Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En seglivad general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiart längre fram avstå, sedan han blivit enhänt.
Just som denne unge studerande började finna Oxfords
möjligheter en smula tama, hade i Sydafrika ett par dubiösa figurer vid
namn Cecil Rhodes och dr Jameson funderat ut ett och annat,
som skulle bli av betydelse för unge Carton de Wiart. Vid
boerkrigets utbrott försjönk denne inte i tidsödande grubbel över rätt och
orätt utan anmälde sig genast som frivillig, fylld av en plötslig
förvissning att han var född till att slåss och inte till att nicka över
akademiska luntor. Att han själv alltjämt var belgisk undersåte var
en sak som han i brådskan glömde bort och som inte synes ha
blivit bekant för engelska militärmyndigheter förrän omkring
1916. Hans enda strävan var nu att komma till kriget fortast
möjligt för att vinna viktoriakorset. Efter åtskilligt besvär kom han
så långt som till Oranjefloden, där en front då fanns och där hans
militära bedrifter skulle börja; men en boer på andra stranden
betraktade honom tankfullt längs en mauserpipa; och med ett
skott i ljumsken och ett i magen fick den sorgsne unge krigaren
låta sig fraktas hem till England igen. Raskt hoplappad nådde han
åter Sydafrika före krigets slut, men lyckades fortfarande endast få
se mycket litet av fienden.
Allt detta var ju onekligen högst bedrövligt; viktoriakorset
tedde sig som en mera svårförvärvad tingest än han tänkt sig; men
två hedervärda sår var ju alltid något, och oemotståndligt tjusad av
krigarlivets behag vann han reguljär anställning som löjtnant vid
ett berömt dragonregemente. Champagnebuteljers glättiga
explosioner fingo nu en tid framåt träda i mausergevärens ställe; med
hjälp av kapplöpningsstall, baler, vildsvinsjakter i Indien, polo och
annat dylikt gick det på det hela taget förvånansvärt bra att
uthärda i en till synes hopplöst fredlig värld. Men drömmarna om
viktoriakorset ville inte helt slockna; och som en efterlängtad nåd
kom på försommaren 1914 en kommendering till Brittiska
Somaliland, där en med ursinnig verksamhetslust utrustad religiös
stråtrövare, kallad ”den galne mollahn”, sedan länge gjort sig
obehagligt märkbar. Kapten Carton de Wiart, som just grundligt kuggats
i en examen vid ett försök att bli major, såg sin framtid ljus: under
ärorika slagsmål med den galne mollahn skulle han i varje fall vara
fri från examinationer i militär straffrätt och andra sådana ohygg-
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
