Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En seglivad general
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga påfund. Men i Aden kommo nyheter som fyllde honom med
besvikelse och raseri: ett magnifikt krig hade brutit ut i Europa,
där galna mollohr i större format plötsligt kommit i farten. Saken
var hjärtslitande men ohjälplig; man kunde omöjligt rymma hem
till detta krig i Europa från en påbörjad kommendering, ty
krigsministeriet förstod sig dåligt på skämt i sådana fall; och jämrande
och svärjande fick expeditionen fortsätta till Somaliland.
Den galne mollahn gjorde vad han kunde till de nykomnas
förströelse. Vid ett försök till stormning av ett av hans fästen i
Somalilands innandömen, där det rörde sig om att under livlig
beskjutning från närmaste håll slå in en tillbommad port, kände
Carton de Wiart att någonting hände med hans ena öga. När han
efter stormningens misslyckande fick tid att låta sig undersökas,
visade det sig att delar av en skrotladdning trängt in i ögat och att
en operation var nödvändig, ju förr desto hellre. Möjligheterna till
sådant voro små i Somaliland, och i medfaret tillstånd skeppades
han till London. Här lade han in sig på ett av honom högt prisat
”nursing home” där hans öga togs bort och där han under
världskrigets vidare förlopp efter hand kom att känna sig som barn i
huset. Vid varje nytt besök där, med nytt skrot att plockas bort
och nya skavanker att lagas, erhöll han alltid sitt vanliga rum, som
han fäst sig vid från början, och sköterskor namnade pyjamas, som
höllos i beredskap åt honom från fall till fall.
Med en lapp för det borttagna ögat infann han sig inom kort hos
en imponerande kommitté, en sorts martialisk medicinalstyrelse
med strategiskt inslag, och anhöll att bli förklarad vapenför och få
komma till fronten i Frankrike. Kommittén satte upp
betänksamma fysionomier inför detta. Vapenför? Med lapp för ögat?
Omöjligt: inte med lapp, det kunde kommittén inte taga på sitt
samvete. En lapp kunde ju te sig demoraliserande för trupperna
och som en uppmuntran för tyskarna. Med emaljöga skulle
däremot saken komma i annat läge. Rasande inköpte Carton de Wiart
ett emaljöga och infann sig till förnyad granskning. Visserligen
hade ögat i hastigheten råkat bli ett nummer för stort och skavde
honom svårt; men dess ilskna gloende föreföll kommittén
tilltalande, och han förklarades enhälligt fullt stridsduglig. Utkommen
kastade han emaljögat i rännstenen och knöt på sig sin lapp och
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
