Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Bolsjevikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlar sådana ting som bolsjevikernas mentalitet,
partiuppfostran och politisk organisation, deras industri, handel och
jordpolitik, folkupplysning, press och litteratur; och när därtill kommer,
att hans stil är lättläst, klar och elegant, torde man utan överdrift
kunna säga att han skrivit en bok som det lönar mödan att läsa,
och att han lyckats göra ett ytterst dystert ämne om inte
tilldragande — det stode väl knappt i mänsklig makt — så åtminstone
någorlunda uthärdligt att ta del av.
Att bolsjevikerna äro så fascinerande för sin samtid — ty
fascinerande få de väl mer eller mindre sägas vara för alla, låt vara på
samma sätt som skallerormar och tusenfotingar för de flesta —
beror naturligtvis inte på att i deras teori eller praktik skulle finnas
något särskilt nytt och oerhört: presentera sig såsom utvecklingens
blomma och tidernas dernier cri kunna de på sin höjd med
framgång göra i sådana med dem besläktade kretsar, där man inte
betungas av vare sig kunskaper eller förstånd. Kommunismen är
en tämligen tidlös dröm, minst lika gammal som drömmen om
tusenårsriket; redan antika sekter sådana som karpokratianerna
sökte realisera den, och genom folkrörelser av politisk-religiös
karaktär var den väl bekant på Froissarts och Luthers tid. Och
även om man lämnar den abstrakta kommunismen såsom sådan å
sido, då den ju enligt sin natur aldrig kan bli annat än ett
hjärnspöke och sålunda endast har agitatorisk realitet, och håller sig till
den konkreta form, bjärt avstickande från kommunism, i vilken
bolsjevikerna i verkligheten ordnat in sig, dvs. med ett fåtaligt,
inbördes graderat härskande brödraskap, vars medlemmar tränas
till kadaverdisciplin, och med hemlig propaganda som viktigt
politiskt kampmedel, saknas inte heller därvid exempel på
tidigare organisationer av besläktad art: man kan tänka på jesuiterna i
deras urartade form, eller kanske ännu bättre på en sådan på sin
tid mycket livaktig företeelse som de bekanta persisk-syriska
assassinerna, vilka under korstågstiden åtnjöto ett anseende liknande
bolsjevikernas nu samt riktade det franska språket med dess
uttryck för mördare, och vilkas stormästare, den av blod,
haschischångor och chiliastisk mystik kringvärvde Gamle på Berget, för en
terroriserad yttervärld tedde sig som något lika ruskigt, och för
sina tilltuktade slavar som något lika allsmäktigt och sakrosankt,
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
