Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Bolsjevikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle bevisas. — Och efter någon sådan tankegång bli så
papegojartat upprepade talesätt som utvecklingens gång o.d. omkvädet i
alla situationer och inför alla problem. Begreppet är i själva verket
minst lika fördärvligt och själsdödande som muhammedanernas
berömda fatalistiska ”Kismet”; alla idéer drunkna i denna
gemensamma groddamm, alla värden utplånas och allt ansvar försvinner.
Inför vad som än lanseras av förryckta infall, inom politik, konst
eller litteratur, måste man från vulgär evolutionistisk ståndpunkt
nöja sig med att tänka ungefär — ”tja, det ser onekligen konstigt ut
det här; men, vem vet? det är nog en framtidssak, det är
utvecklingens gång; det är bäst att försöka vara modern och följa med sin
tid och sträva efter att andligen tillägna sig eländet ifråga”.
Man behöver kanske inte inför allt detta vara alltför
pessimistisk; ty om nu enligt hypotesen allting verkligen utvecklas, bör väl
mänskligheten med tiden också utveckla sig bort från denna sin
primitiva kolartro på utvecklingen; kanske rent av så småningom
börja hylla förnuftet i stället; — denna universella utvecklingsidé
har nämligen bland många andra egenheter också den, att den är
självupphävande.
All verksamhet, som inte är praktisk och lämnar ett materiellt
vägbart resultat, är förkastlig; det blir ett korollarium till Trotskijs
anförda sats och utgör en bolsjevikisk grundprincip. Endast det
nyttiga har något värde. Bolsjevikerna ha naturligtvis därmed
endast drivit till sin spets en värdering som även i vår borgerliga värld
är till finnandes, och de stå, förefaller det, på denna punkt den
amerikanska åskådningen rätt nära. Likväl sammanfalla här den
bolsjevikiska och den amerikanska filosofin inte fullständigt.
Platon t.ex. är i och för sig opraktisk och onyttig, därom skulle de
vara ense; men om man tänker sig att den bolsjevikiska och den
amerikanska anden sammanträffade någonstans för att närmare
diskutera ett sådant ämne som Platon, skulle vissa divergenser i
deras uppfattning snart yppa sig. ”Det är sant”, skulle den
amerikanska anden säga, ”att mannen i och för sig bara är gammalt
strunt; någon smart man förefaller han inte ha varit: att läsa
honom tjänar inte mycket till. Men att t.ex. hålla föredrag om
honom kan likväl vara lönande; därmed kan man göra sig en
hattfull dollars rätt ledigt. Med honom är det därför på det hela
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
