Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Bolsjevikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XY
Detta är frihet, något absolut, en värdering och ett ideal som
man kan begripa; ju mera tid och energi en människa kan få övrig
till att ägna sig åt någon sådan fri andlig aktivitet, desto större
möjlighet har hon att förverkliga det sant mänskliga — det som
man förr kallade det gudomliga — i sitt väsen; men
kausalitetsdriften, masken som icke dör, gnager hjärnan på oss barbarer och
tvingar oss att inför något sådant inom kort komma med frågorna
”varför?” och ”till vad ändamål?” och att så i relationernas cirkel
börja gå runt och runt, liksom får som ha kringsjuka.
Bolsjevikernas ställning till folkupplysning och
undervisningsväsen äro ju inte svåra att till sina allmänna drag sluta sig till; men
detaljerna äro ofta kuriösa, och kapitlet som handlar om deras
pedagogik är det mest underhållande i hela boken. Sant är, att
professor Karlgren här har ovanligt tacksamt material, inte endast
i själva ämnet som sådant, utan också i bolsjevikernas kulturelle
expert och banbrytande pedagogiska kraft, Lunatjarskij. Denne är
en monumental gestalt, ensam bättre än ett helt spex. Man kan
inte låta bli att tycka bra om denne man. Han har ett underbart
tonfall av beskäftig narraktighet, som eljest endast brukar kunna
presteras inom högre litterär komik. Man kan dra sig till minnes
apotekaren i Madame Bovary; eller om man tänker sig att Mr.
Jingle i Pickwickpapers hade blivit undervisningsminister, borde
han kunnat åstadkomma liknande ting och sentenser som
Lunatjarskij. Bland revolutionshjältar förefaller han vara något i stil
med en sådan figur som Collot d’Herbois under franska
revolutionen, — jovialisk, konstintresserad och absolut imbecill, med
outsinliga källsprång av sprudlande gallimatias. Den reformatoriska
förryckthetens självklarhetskänsla porlar i hans instruktioner och
pedagogiska direktiv och gör dem till en sorts lyrik, till glättiga
små kaskader av suverän galenskap. Och vem skulle kunna
komma med några invändningar mot Lunatjarskij och hans reformer?
Han skulle säkert endast fryntligt svara, liksom den falske doktorn
i Molieres Le médecin malgré lui, som förebråddes att ha placerat
hjärtat till höger, fast det egentligen borde vara till vänster: Cela
était ainsi autrefois, mais nous avons changé tout cela. Ibland får han
visserligen anfall av modstulenhet och erkänner fullkomligt
öppenhjärtigt, att han och hans vänner gjort pannkaka av alltsam-
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
