Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Bolsjevikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böcker, emedan han, som de säga, trots sin talang får anses skadlig.
Detta är från deras synpunkt förklarligt nog, när man hör hur i
hans nämnda verk professor Sjigalov, demonernas store
teoretiker, för sina församlade meningsfränder försöker klarlägga sitt
system:
Jag tillkännager på förhand att mitt system ej är avslutat. Jag har trasslat
in mig i mina egna premisser, och min slutsats står i direkt motsägelse till
den ursprungliga idé från vilken jag utgår. Jag utgår från oinskränkt frihet
men slutar med oinskränkt despotism. Jag vill emellertid tillägga, att min
lösning av det sociala problemet är den enda som det kan bli tal om.
Och hur efter hans föredrags slut några av detaljerna skisseras av
Peter Verchovenski:
Det finns en bra sak i hans häfte, det är hans spionerisystem. Varje
medlem av samfundet skall ge akt på den andre och är skyldig att göra
angivelse. Envar tillhör alla och alla envar. Alla äro slavar och jämlika i
slaveriet. I yttersta fall förtal och mord, men huvudsaken är jämlikheten.
Till att börja med sänkes nivån för uppfostran, vetenskap och intelligens.
En hög vetenskaps- och intelligensnivå kan uppnås endast av de högre
begåvningarna — och det behövs inga högre begåvningar! De högre
begåvningarna kunna ej bli annat än despoter och ha alltid verkat mera
demoraliserande än varit till gagn, dem jagar man bort eller avrättar.
Cicero skär man tungan av, Kopernikus sticker man ut ögonen på,
Shakespeare stenar man, där har ni Sjigalovismen. . . Slavar måste vara
jämlikar: utan despotism har det ännu aldrig funnits vare sig frihet eller
jämlikhet, men i hjorden måste det råda jämlikhet, där har ni
Sjigalovismen. . . Tycker ni det låter egendomligt? Jag håller på Sjigalov. . . Det är
bara ett som fattas i världen, disciplin. Bildningstörsten är redan den en
aristokratisk törst. Kommer bara aldrig så litet med av familj eller kärlek,
så är genast åtrån att besitta något framme. Vi skola döda denna åtrå, vi
släppa loss dryckenskap, skvaller, angivelser, vi släppa loss ett oerhört
sedefördärv, vi förkväva varje geni i sin linda. Alla tal skola göras
liknämniga, full jämlikhet. . .
Kan man inte säga, att verkligheten kommit Dostojevskis
skräckdröm ganska nära, när man i denna bok om bolsjevikerna t.ex. får
höra, att en universitetsprofessor, som utlyst föreläsningar i
engelsk litteratur, av den kommunistiska klicken bland åhörarna
förbjöds att fortsätta, emedan man inte kunnat finna några marxis-
tiska riktlinjer i hans behandling av Shakespeare?
(1926)
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
