Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ett epos om svenskheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara ett ganska märkligt ting i vår tid, då oräkneliga små
inspirerade kultursadister varje dag fira nya glada orgier i allsidig
språkmisshandel i det som hos oss krafsas samman under benämningen
litteratur. Dr Ekhammar, som på allt sätt är en språkets mästare,
har med beundransvärd talang genomfört sitt uppsåt att skriva sitt
verk på så god och ren svenska som möjligt; den oblidkeliga
inställningen gentemot lånord skadar inte läsligheten, lika litet
som i Rydbergs ”Romerske Kejsare i Marmor”. Bondesvenska
kallar han själv sitt språk; och därmed menas då inte dialektal
bondkomik, utan motsatsen: rättfram svensk kärnprosa, fri från
floskler och fri från vulgaritet. I pigprosans, den litterära
kulturlöshetens och den överhandtagande infantilismens gyllene tidsålder
är det en utomordentligt sällsynt njutning att läsa en framställning
så präglad av vällyckad konstnärlig omsorg som denna. Det
estetiska totalintrycket blir likvärdigt med det man erfar vid läsningen
av sådana litterära mästerverk som Eirik Hornborgs ”Finlands
Hävder” och Nils Ahnlunds ”Axel Oxenstierna”.
När en person med litterära aspirationer en gång tillfrågade
Matthew Arnold hur man bäst kunde lära sig att skriva bra, erhöll
han svaret: ”Have something to say!” Bortsett från en del andra,
kanske också ganska väsentliga betingelser har dr Ekhammar vid
avfattandet av sin bok i hög grad haft denna förmån. Detta verk
om den svenska stammen i Finland, dess forntid, dess rätt till
existens och dess rätt till sin svenskhet, är inte ett abstrakt
lärdomsverk, utan ett mänskligt verk av tragisk resning, buret av en
lidelse som i sin konstnärliga behärskning griper läsaren från
början till slut. De problem som ge framställningen dess grundton äro
betydelsefulla: Vilken av Finlands båda raser är äldst i landet?
Vilket är det relativa värdet av gammalsvensk kultur, jämförd
med finsk-ugrisk? Vilken av dessa båda kulturer har mest bidragit
till danandet av det nutida Finland? Är svenskheten i Finland en
likgiltig sak, eller någonting värt att älska och försvara? Därtill
kommer, bland mycket annat, utredandet av tragiken i namnet
Finland: ett namn som finnarna vilja utrota, emedan det är ett
svenskt namn, och som finlandssvenskarna inte kunna anse
idealiskt, enär dess förled kan ge ett intryck av att finnarna vore det
primära i landet och svenskarna malplacerade senkomlingar.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
