Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ett epos om svenskheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tragik, stundom av osannolik men dock högst verklig art, finns
på alla håll i finlandssvenskarnas (eller, som dr Ekhammar hellre
säger, östsvenskarnas) värld. Den blide Topelius, med sina
fennomana tendenser, skrev på sin tid samman en bok, kallad ”Boken
om vårt land”, som skulle vara lämplig läsning för svenska barn.
Författaren berättar hur han under skräckväldet 1918, när han
samman med vapenlösa kamrater var på väg över till Estland som
flykting, hittade denna bok ”i en liten kammare innanför en
handelsbod i skären” och läste den i brist på bättre:
”En bok så främmande, fast känd från tidiga år. Som barn hade
jag läst denna bok och tjusats av den. Nu var det tvärtom. Hur
vrängd och falsk ända in i grunden, i strid med vad livet hade lärt, i
strid med vetenskap och sanning, i strid med själva livskravet hos
den bygd och den folkstam, vars ångestfyllda närvaro runt
omkring, milsvitt, så starkt förnams i den tätnande skymningen. En
bok, frestande skriven för svenska barn, men förnekande nästan
allt svenskt eller förtigande det eller döljande det under ett annat
folkslags namn. Och allt detta hade man således matat i mig och
alla andra östsvenskar, när vi voro barn, som inte visste värja oss,
utan narrades att bara tro och anamma. Vilket oerhört missbruk
av barnasinnets tillit! ... Men själv hade ju Topelius en gång sagt:
Res tanke mot tanke, och segern skall kröna det rätta ... Allt flera
frågor döko fram och krävde svar. Vad är sanning om
östsvenskarna? Vad har fostrat dem? Vad är deras fäders land och saga?
Vad är heligt för dem? Vilken framtid skola de verka för? Ha de
rätt att leva fritt och efter sin egenart? Eller äro de endast till för
att i namnlöshet och obemärkthet hjälpa fram ett annat folk?
Höra de till Skandinavien? Ha de fränder, som vilja stödja dem
och bevara dem från fall och undergång?”
Detta är gripande ord; och denna läsning av Topelius blev, säger
författaren, anledningen till hans beslut att skriva det föreliggande
verket. Mot den fennomana sinnesriktningen ville han sätta upp
en lika stark, och bättre grundad svensk sådan; självfallet inte med
aggressiv tendens, utan endast som försvar för svenskheten i
Finland.
De finlandssvenska finskhetsivrarna, från Snellman och framåt,
te sig för den oinvigde som högst egenartade fenomen, som det
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
