Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Malajiska pirater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
+
den, var att kraftigt öka familjeklenodens antal av dylika
berömliga små nitar.
Dessa Illanun-pirater voro en skräck för hela arkipelagen och
ryggade inte tillbaka för någonting; förlitande sig på sitt mod och
sin talrikhet vågade de till och med angripa holländska
örlogsskepp, mer än en gång med lycka. Som om de inte skulle haft nog
med sådant, upprätthöllo de dessutom en urgammal arvsfejd med
piraterna från Johore, en fejd som från båda sidor fördes med den
största förbittring. Fall omtalas, då Johore- och Illanunflottor, var
för sig inbegripna i jakt efter något lockande byte, vid åsynen av
varandra lämnat allt annat för att först göra upp sitt gamla
inbördes mellanhavande.
När ett skepp tagits, rådde fastställda principer vid bytets
fördelning. Guld, vapen och dyrbarare handelsvaror föllo på
hövdingars och krigares lott; även fångarna togo de på sin del för att
fylla vakanser vid årorna eller avyttra dem på slavmarknaden,
sedan mindervärdiga, orkeslösa och alltför svårt sårade kastats
över bord. Därpå ägde deras egna slavar rätt att taga vad som
kunde finnas kvar av värde. De nyförvärvade fångarna bultades
vetenskapligt med ett stycke platt bambuträ på armbågar och
knäskålar för att sättas ur stånd att fly, varpå de höllos instängda i
en kajuta i skeppets akter för att efter hand, sedan de återhämtat
sig och blivit fogliga, intaga plats i skift vid årorna. En bland
fångarna utrustades med en vidjesnärt och fick gå runt för att
sporra sina kamrater till flitig rodd; visade han sig otillbörligt mjuk
i handlaget, stöttes han ned och kastades över bord, och en annan,
mindre ömsint, fick övertaga hans befattning.
I den mån slavhandel kan kallas ett fredligt yrke, gjorde
Illanunpiraterna för dettas vidkommande ett undantag från sin fastställda
regel att endast försörja sig med sina svärd. Utom med fångna
skeppsbesättningar handlade de också med sådana slavar som de
rövat på de kuster de hemsökte; hela byar tömdes av dem på allt
brukbart folk, och en gång på 1840-talet togs hela befolkningen på
en ö i Rhio-sundet, tätt utanför Singapore, som god pris av en
Illanun-flotta. Den stora centralen för slavhandel fanns på en ö i
Sulu-gruppen, och man kan föreställa sig det rörliga liv som bör ha
rått där, när piratskeppen kommo in efter en framgångsrik lång-
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
