Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Malajiska pirater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färd. Kvinnliga slavar av god kvalitet stodo givetvis högst i pris;
särskilt eftersöktes de av kinesiska invandrare i arkipelagen, vilka
enligt sitt lands lagar inte fingo taga kvinnor med sig utomlands.
Man hade på den tiden bland malajerna en egendomlig
värdemätare: priser räknades inte i mynt utan i kopparkanoner vilka
tillverkades i skilda storlekar, de minsta uteslutande såsom
prydnadsföremål och gångbar valuta. En ung slavinna av högsta
klass, vacker, händig och välartad, kunde taxeras till 600 skålpund
kopparkanon, ungefär 400 kronor i vårt mynt; en god hantverkare
var värd ungefär hälften.
Den infödda kustbefolkningen, som hade att fungera som
passivt objekt vid denna trafik, hade det bekymmersamt nog; värst
voro förhållandena i de små avsigkomna sultanaten längs Borneos
nordkust, framför allt i Brunei. ”Piratvinden” blev där det gängse
uttrycket för den nordostvind, som regelbundet varje säsong
bragte Illanun- och Balanini-flottorna ner längs dessa kuster till
slavfångst i stor stil. Sultanen i Brunei, som såväl i fråga om
finanser som moral synes ha innehaft rekordet i uselhet för dessa
trakter, ansågs tidtals ha en fast affärsöverenskommelse med
piraterna, enligt vilken dessa mot ersättning fingo fritt förse sig med
slavar bland hans undersåtar. Till sist ingrepo engelsmännen och
lyckades med tillhjälp av viceamiraler och skeppskanoner
nödtorftigt göra klart för denne sultan och hans finansministerium, att ett
dylikt förfaringssätt inte kunde anses fullt honnett ens i dessa i
social-etiskt avseende föga rigorösa nejder. Sir James Brooke, en
engelsk sjöofficer, sedermera raja av Sarawak, figurerar i Mr
Rutters bok såsom deltagare i åtskilliga expeditioner mot olika
piratsamhällen och synes ha varit en av de mest verksamma krafterna i
kampen mot deras överhandtagande välde. En gång blev denne
piratutrotare till och med anklagad i engelska parlamentet av
någon känslig filantrop därstädes, emedan han skulle ha farit
alltför hårt fram mot ett par ökända nästen på Borneo; men efter
läsningen av Mr Rutters lidelsefria framställning har man en stark
känsla av att mildare pedagogiska metoder skulle varit skäligen
bortkastade på dessa tappra och pittoreska men alltigenom
omänskliga söner av pepparens land.
(1931)
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
