Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Om tapperhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
Om tapperhet
Någon i sällskapet berättade en anekdot om hertigen av
Wellington, en annan kom med något ur Sassoons berömda krigsbok, och
plötsligt funno vi oss inne i en diskussion om tapperhet. Vi voro
från början överens om att det är en mycket märkvärdig och
beundransvärd dygd, men längre än dit överensstämde inte våra
åsikter tillfullo.
Tapperhet, sade den vältalande litteraturdoktorn i ett eldigt
anförande, är en förvärvad dygd. Människan födes pultron, det är
en sanning så gammal och självklar att man inte behöver betona
den. Vi äro fega i vår märg, i själva vår instinkt; det är en biologisk
nödvändighet att så är fallet, ty detta är bara ett annat uttryck för
självbevarelsedriften, och vårt släkte skulle för länge sedan varit
utdött, om inte denna egenskap bevarat oss. Människor ha alltid
utbildats till krig förmedelst mödosamma processer, som mindre
avsett att göra dem tekniskt kunniga — i äldre tider åtminstone —
än att vänja dem vid den lydnad och sammanhållning som förmår
göra den konstitutivt fega normalmänniskan till en ”tapper” man.
Och moraliskt värde kan endast en sådan förvärvad tapperhet ha,
nämligen i den mån den är någorlunda frivilligt förvärvad, fast
samtidigt vunnen med ansträngning. Endast den fege är värd
beröm för sin tapperhet, och jag vet inte om annan tapperhet
finns än sådan.
Det kunde tänkas, sade filosofen, att det på detta område finns
såväl genier som talanger, liksom på andra. Somliga kunna kanske
inte rå för att de äro tappra; det faller sig naturligt för dem, liksom
för det stora flertalet att vara fega. De verkligt tappra ha ingenting
att övervinna, få inte frosskakningar i en kritisk situation, inga
obehag i maggropen, inga hjälplöshetsstämningar. Det kostar dem
ingenting att vara tappra, eftersom deras reaktion är fullkomligt
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
