Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Om tapperhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av alla. Själv torde han väl ha ägt detta mod, och fysisk rädsla tycks
ingen ha beskyllt honom för, vad man sen än kunnat säga om
honom; inte heller kan man anklaga honom för otillräckliga
själsförmögenheter. Alexander och Gustav Adolf tyckas aldrig ha
trivts bättre än mitt inne i en röra av fientligt kavalleri, och deras
förstånd fanns veterligen inget fel på. Karl XII...
Karl XII var religiös och trodde verkligen på ett bättre liv efter
detta, insköt litteraturdoktorn; han skulle kommendera större
arméer i himlen och gick därför gärna dit först som sist — liksom
Gordon, han i Karthoum, som yttrat sig i den stilen; dessutom
brydde sig Karl XII inte om kvinnor. Vem vet, det är kanske
kvinnorna mera än samvete och fantasi som göra oss till pultroner
alla; hålla vi tillräckligt fast vid dem, är det inte något nöje att dö.
Bland den franska adeln på femton- och sextonhundratalet,
sade jag, skulle det vara svårt nog att hitta religiösa begåvningar,
renlevnadsmän eller personer av erotiskt indifferent natur;
motsatsen tycks i hög grad ha varit regel bland dem, men likväl får
man leta efter tapprare män. Karl XII var tapper därför att han
inte kunde rå för det, därför att han var född sådan; men han kan
naturligtvis efteråt ha för sig själv resonerat fram ett logiskt
fundament för denna sin egenskap ur sin religiösa övertygelse.
Den instinktiva tapperheten, slöt filosofen, är kanske en lika
sällsynt egenskap som den instinktiva sannfärdigheten. Någon
nytta skulle väl knappt genomsnittsmänniskan finna sig ha av
någondera dygden i vår tid, snarare motsatsen; kanske bli de
därför allt sällsyntare båda. De skola kanske till slut helt dö bort
som överflödiga organ i en förenklad organism. Låt oss emellertid
vara glada, så länge vi åtminstone kunna av hjärtat beundra sådana
egenskaper, även om vi äro nödsakade till vissa tvivel rörande vår
egen utrustning på området.
(1933)
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
