Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Något om min härkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla dagar berättade om dessa ting, hade han märkligt nog inga
uppskakande detaljer om själva svälten; han och hans syskon hade
förmodligen tillbragt den svåraste tiden i mer eller mindre
dvalliknande tillstånd. Men han sade sig minnas en förskräcklig sak, som
var det värsta han i sitt liv varit med om; och det var när han en
gång — bara den enda gången, om jag fattade det rätt — såg sin
mor gråta, när den allra sista brödskalken var slut och ingen
fortsatt möjlighet kunde skönjas. Huruvida till sist någon statlig
hjälp hittade fram ända till dessa krokar, vet jag ingenting om;
men min far uppehöll sig gärna vid den otroligt rika potatisskörd
som det till sist blev, långt ut på senhösten detta år, så att man i
farfars täppa plockade minst fem gånger så många som vanligt.
Rotknoppar hade tydligen hållit sig vid liv under torkan och därpå
fått tid att alstra en andra generation färdig potatis.
Farfar levde tillräckligt länge för att på äldre dagar, tack vare sin
flit och konstskicklighet med träskor, bli en förhållandevis
välbärgad man. Han var mån om sin hälsa, liksom om sin ekonomi, och
slog själv åder på sig den förste i varje månad. Vid bestämda
tidpunkter framtog han ur en låst låda ett egenhändigt tillverkat
träskrin, där han förvarade sina sparade slantar, allt i form av
silvermynt. Han räknade mynten med omsorg, staplade upp dem i
högar efter valörerna, och hade sin stora glädje i de gamla
specieriksdalerna, vilka gällde fyra riksdaler riksmynt per styck. Det
hade fått täljas många par träskor innan han blev ägare till sådan
rikedom.
I yngre dagar hade han varit med om ting som nu te sig
kulturhistoriska. Han hade varit uppbådad till av Gärds härad
föranstaltat drev på varg; detta kan väl ha varit på 30-talet. Han hade
också, längre fram, varit uppbådad bland allmoge som hade att
bilda spetsgård vid halshuggningar; huruvida sådant uppbåd
skedde rent polismässigt, endast till hjälp för ordningens
upprätthållande, eller främst för meddelande av hälsosam
åskådningsundervisning, vet jag inte. Väl sannolikt det sistnämnda, och för
moraliskt bildbar lantbefolkning kan det nog ha haft sin nytta.
Vidare hade farfar också, i sina unga dagar, varit med om att äta
bänkavälling. Detta är det äventyrligaste jag känner till ur hans liv;
men han var noga med att förklara för min far att han aldrig blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
