Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Något om min härkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begiven på den sortens välling. Det är att märka rörande
bänkavälling, som var måndagsmat och bestod av den förlidna veckans
samlade matrester i uppvärmt tillstånd, att den inte kan ha varit
utpräglad fattigmansmat; ty hos verkligt fattigt folk åts blankt vid
varje mål, och inga rester blevo över. Bänkavälling åts av
genomsnittliga skånska småbönder i magrare trakter, utan knot och
stundom med nöje; farfar sade sig ha hört gubbar kackla i glad
förväntan, när den rätten skulle serveras.
Praktiken med bänkavälling var, såvitt jag är underrättad,
följande. I ett hörn av stugan, vid fållbänkens ena ände, stod en
spann; i den hamnade efter varje mål allt som blivit över på fat
eller eventuella tallrikar: potatis och potatismos, skvättar
surmjölk, kålsoppa, sillnackar, lökadoppa, en och annan väl gnagd
fläsksvål där det gick yppigt till, ölsupa, mjölgröt och annat smått
och gott i den stilen. När måndagen kom, spreds ur spannens
delvis veckogamla innehåll, på grund av rask jäsning i den varma
stugan, en säregen doft. Det hela stjälptes i grytan, tillsattes med
vatten till ernående av lämplig konsistens, kokades och slogs upp i
ett stort fat som placerades mitt på bordet, varpå var och en, med
sin hornsked i näven, kunde gripa sig an av hjärtans lust. Farfar
ville inte bestrida att denna välling var kraftig och närande; men
han tyckte inte om den. Eftersom intet alternativ ingick i
matsedeln, fanns likväl ingenting annat att göra än att äta sig mätt av det
som bjöds. Men i farfars generation försvann bänkavällingen,
efterhand som de gamla habitueerna dogo ut.
(1948)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
