Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Den tillfrisknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tillfrisknande.
Kan den blinde utaf solen njuta
Och den döfve utaf harmoni’en?
Nej! de stränga Nornor båda sluta
I beständig natt och tystnad in.
Likaså, när läkarkonstens dotter,
Helsan, flyr vårt hjerta och vår famn,
Hvad bli lifvets allra skönsta lotter,
Rikdom, ära, lycka, börd och namn?
Ja, när plågan på sin bädd oss sträcker,
Hvad är menskan då med all sin kraft?
Ingen njutning mer vår känsla väcker,
Dödt är minnet för den fröjd, vi haft.
Fåfängt kärlek, fåfängt vänskap säger:
»Gläds för stunden och förgät ditt qval!»
Ack! det sjuka hjertat mer ej eger
Mellan fröjd och smärta något val.
O, hvad himmelsk vällust då att stiga
Ur den natt, hvari oss plågan sänkt,
Åt Guds blida dag å nyo viga,
Hvad till rof för döden nyss var skänkt,
Helsans lifsluft in i hjertat draga
Och med stärkta sinnen mer och mer
Nya krafter med hvart pulsslag taga
Ur en verld, som åter mot oss ler!
Ja, hur ljuft att, der naturen speglar
Dagen om sitt lugna majestät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
