Palmblad lät honom veta, »att i Kometens politiska uppsatser rådde bara konglig-sekters-vishet och en välment kälkborgianism.» Dahlgrens hängifne och om hans författareskap omsorgsfulle vän, Thomander, skref, att Kometen fortfore att vara »vårdslöst redigerad. Nu kunna edra hafsiga anstalter ej förhindra Argus att vara den bästa af våra tidningar.» Efter Hammarskölds död 1827 tröttnade Dahlgren på det besvärliga redaktörskapet, och tidningen slutade med December s. å. 1828 utgaf han sina Samlade ungdomsskrifter, innehållande ett urval af allt, som hittills utgått från hans penna. Bland de bästa styckena kunna räknas Åkerspöket, som visserligen ursprungligen syftade på utgifvaren af Argus, men hvars bestående värde ligger i det snillrika återgifvandet af det intryck, som denna den mest fantastiska bland alla uppenbarelser af konst och slump i förening förmår göra. Vidare Kärlekens snaror, October-regnet, Hvad är kärlek?, det klassiska Om stallmästare och skolmästare och slutligen Molnskyarne. Boken väckte anskri. Dahlgrens författareskap hade på några håll väckt ovilja; man tyckte hans embete illa öfverensstämma med den komiska friheten i hans dikter. Slutligen bröt stormen lös. Skäl är att antaga, att det i synnerhet var Molnskyarne och det gyckel, som den drefs med Svenska akademien och flere af dess förnämste medlemmar och skyddslingar, som rågade vredens skålar. Den 18 November 1828 uppträdde erkebiskopen Rosenstein i Stockholms stads konsistorium, såsom dess sjelfskrifne præses, och yttrade till protokollet, att »det vore ett bedröfligt fenomen, att nyligen en bland Stockholms prester från trycket utgifvit en skrift, hvilken innehöll stycken sårande för anständigheten och vanärande det kall, författaren bekläder... författaren borde erhålla sådana tjenliga föreställningar i detta hänseende, hvarigenom hans dermed åsyftade rättelse för framtiden kunde åstadkommas.» Konsistorium beslöt, att Dahlgren skulle af erkebiskopen i närvaro af två konsistonie-ledamöter erhålla dels tjenliga föreställningar dels varningar och råd för framtiden. Dahlgren rådfrågade Thomander, som då vistades i Lund. Denne rådde till skarpt försvar och uppgjorde åt honom hela gången af det samma. »Säg i dina besvär, att du till denna dag icke haft dig bekant, det M. V. Consistorium vore någon skämtets domstol, och att du äfven i förevarande fall icke funne någon skälig anledning, hvarför Consist. skulle öfverskrida den inskränkning till det allvarsamma, hvilken det tvifvels utan vore för dess anseende förmånligast att samvetsgrant iakttaga.» I ett följande bref: »din ära är för stor för att kunna bortskymmas af några hierarchers kaftaner... En liten stunds bekymmer har jag dock