läst?» frågar W. -- Han har gjort concurs, blef svaret. -- »Gjort concurs?» -- Ja. -- »Dahlgren?» Ja. -- »Är det sant?» -- Ja. -- »Det är aldrig hans allvar.» -- Jo. -- »Se efter närmare, läs ut brefvet!» -- Jag har blott några rader igen af det här kapitlet. -- Jag läste ut kapitlet, bad hans »Jauchzet dem Herrn in Zion» och återtog Jobsposten. Jag vänder om bladet och finner, att det är gyckel. Jag skall bekänna sanningen för den psychologiska märkvärdighetens skuld: jag kastade brefvet för andra gången ifrån mig, och då först började jag gråta stora tårar, och jag kände igen dem, att de voro icke endast glädjens.» Af Arvidsson låna vi följande. »Dahlgrens företrädare i adjunkturen hade med 80 Rdr:s lön samlat sig en liten förmögenhet. Härtill erfordrades minst sagdt en utomordentlig sparsamhet. Han utgjorde ett ständigt mål för Dahlgrens skämt. Vid afflyttandet ville han ej aflemna åt Dahlgren en portnyckel på kredit utan borgen, men väl hyra ut den mot 4 sk. i månaden. Dahlgren sammankallade några vänner för att bevittna hyreskontraktet, hvilket lärer varit ett mästerstycke af gyckel.» Den namnkunnige predikanten Per Nyman, på hvilken Dahlgren satte värde, befann sig en gång i Stockholm. En söndag, då Dahlgren skulle predika i Djurgårdskyrkan, får han på morgonen besök af Nyman. Denne säger sig känna andens tillskyndelse och anhåller att få predika i Dahlgrens ställe. Dahlgren samtycker, går in i inre rummet och skrifver tre bref till sina vänner Klas Livijn, L Hammarsköld och A. I. Arvidason med förslag, att, som det vore söndag och vackert väder, kunde de begifva sig till Djurgården, der först åhöra Per Nyman, som väl vore värd att höras, hvarefter dagen kunde tillbringas till samman. Brefven afskickades. Under vägen till Djurgården lät Dahlgren Nyman förstå, att desse herrar troligen ernade den dagen bevista gudstjensten, och att, då Livijn lede af embetsstolthet, Hammarsköld af adelshögmod och Arvidsson af lärdomshögfärd, det vore lämpligt, att de finge höra det sanningens ord, som de så väl behöfde höra. Nyman fann det ock lämpligt. De tre herrarne infunno sig, men märkte snart på de skarpa blickar, som predikanten riktade på dem, att de särskildt voro föremål för hans tal öfver de mångfaldiga arter af öfvermod, hvarigenom menniskor fela.<footnote>Meddeladt af Prof. A. Fryxell.</footnote> Förut är omtaladt, huruledes Dahlgren i December 1828 utsågs till riksdagsfullmägtig för Stockholms komministrar. Detta val, som förrättats samtidigt med mottagandet af den af